Lokaltidningen STO
Tisdag, 21 november 2017
Insändarskribenten vill tona ned klimathotet och menar att vattenhöjningarna inte kommer att bli i närheten av vad en tidigare insändare angivit. Foto: Arkiv
Insändarskribenten vill tona ned klimathotet och menar att vattenhöjningarna inte kommer att bli i närheten av vad en tidigare insändare angivit. Foto: Arkiv

Är ni den räddaste och okunnigaste generationen någonsin?

Svar: På insändaren ”Är vi den fräckaste generationen någonsin?” i Lokaltidningen.

I sitt inlägg anger Lars Almström att havsytenivån kommer att stiga med 75 meter om all havsis och landis skulle smälta. En fantastisk siffra som han ”läst i en bok”. Om havsis smälter så höjs inte ytnivån då isen till 90 procent befinner sig under ytan och is minskar i volym då det blir flytande. Prova själv i grogglaset! Då landis smälter så höjs landnivån då trycket minskar vilket kompenserar en stor del av den tillkommande vätskan i havet. FN:s organ IPCC anger en höjning mellan 52 och 98 cm år 2100 med deras värsta scenario. I en klimatanalys från Länsstyrelsen Västra Götaland 2014 (rapport nr 2011-45) anges vattenståndshöjningen i Göteborg bli 68 cm, inkluderat landhöjning.

Att all is skulle smälta om medeltemperaturen på jorden skulle öka med 2 till 3 grader är osannolikt. Vid Sydpolen varierar årligen temperaturen mellan -25 och -65 grader celcius. Det krävs en höjning med minst 25 grader för att någon is ska smälta. Vid Nordpolen är temperaturen mellan 0 och -28 grader och temporärt kan is smälta om det blir några grader varmare. Men havsis återbildas då temperaturen sjunker, så nettominskningen blir marginell om det rör sig om kortare perioder av issmältning.

Om glaciärer och permafrostområden smälter ökar vattenmängden i haven men samtidigt minskar trycket på kontinenterna som höjer sig i förhållande till havsytan.

Kända fakta och beprövad naturvetenskap ger ingen anledning till oro, någon dramatisk minskning av beboeliga landområden kommer inte att ske även om det blir något varmare.

Ett annat häpnadsväckande påstående är att det aldrig varit varmare på jorden under de senaste 112 000 åren. Har Lars läst det i en bok? Det har funnits perioder som varit varmare än nu långt senare än så. Det ”holocenska optimet” var en period för mellan 5 000 och 7 000 år sedan då medeltemperaturen var markant högre än nu. Följande citat ur boken ”Falskt alarm” beskriver några effekter av det skönare klimatet: ”I Södermanland plockade man vindruvor. I Östergötland fanns det sköldpaddor. I Skåne fanns det pelikaner”. Under denna värmeperiod vandrade folk från söder norrut för att bosätta sig där det tidigare varit obeboeligt. Som på Grönland som då var grönt och isfritt.

Ett varmare klimat är inget att oroa sig över. Alla livsorganismer mår väl av värme, det är kyla som är livets fiende.

Koldioxid är basen i fotosyntesen. Den är för växter vad syre är för djur. Livsnödvändig! Ju lägre koldioxidhalt desto sämre överlevnadsbetingelser för växter. Växthuseffekten beräknas höja jordatmosfärens temperatur med 33 grader, utan den skulle jorden vara obeboelig för människor och ha en medeltemperatur på minus 18 grader. Men koldioxidens bidrag är liten, omkring 0,5 procent. Vattenånga och moln står för merparten. Lägger man till att merparten av koldioxid tillförs atmosfären på annat sätt än genom eldning med fossila bränslen bör det förstås att växthusgasteorin är ett vetenskapligt falsarium.

Teorin kom till efter OPECs bildande och den första ”oljekrisen” 1973. Då fick västvärldens rika länder upp ögonen för faran av ett alltför stort oljeberoende och det blev ett högt politiskt prioriterat mål att minska det. Växthusgasteorin blev också en ursäkt för att höja skatter på all energi och samtidigt framstå som värnare av framtida generationer och dra in pengar till statsapparaten. Men hur förklara mysteriet med att ett sol- och värmetörstande folk som gärna reser till Medelhavsländer och till Thailand för att fly kylan och mörkret i Sverige anammar en teori som bejakar kyla och förnekar värme?

Kanske kan klimathistorikern Fredrik Charpentier Ljungqvist delvis förklara denna paradox genom följande citat: ”Alla naturfenomen – vanliga som ovanliga – har fått stor uppmärksamhet och ofta skapat panik under senare år. Det är inget annat än en nygammal skräck för naturen och dess olika yttringar.”

Okunskap är rädslans kompanjon. För de som vill veta mer om växthusgasteorin rekommenderas den redan refererade boken ”Falskt alarm”, skriven av Gösta Pettersson, professor emeritus i biokemi. Boken kan laddas ner från Internet och är gratis.

Percy Karlsson

Pensionerad civilingenjör

Relaterade artiklar
Fler artiklar