Lokaltidningen STO
Lördag, 20 januari 2018

”Det serveras långa i himlen”

Han gick på Billströmska vid mitten av femtiotalet och tog en skepparexamen 1958. Men i övrigt så har det varit havet som gällt. Tony Janson – det är knappast nån överdrift att kalla honom Skärhamns långafiskare nummer ett.

– Långa kommer att serveras i himlen, säger han.

Tony stavar egentligen sitt förnamn med två n och sitt efternamn med två s. Men han har valt att stava med ett n i Tony och ett s i Janson – enligt honom själv är detta en av många saker som visar på hans sparsamhet.

Redan efter skolan, då han var femton år – det var 1953 – bar det ut på havet. Det var inget ovanligt i Skärhamn, men i det samhället gick de flesta på fraktfart.

– Det fann 70 båtar i samhället, men det var bara en handfull av dem som var fiskebåtar, minns han. Skärhamn var en mycket stor frakthamn.

– Men det var på Åstol, på Dyrön eller i Kyrkesund som man hittade fiskebåtarna, säger Tony. Sedan fanns det mycket långaberedning i Skärhamn – en av dem drevs av min mor Alice och hennes systrar. Och du kan vara säker på att de kunde sin sak.

Som många unga Tjörnbor blev det Billströmska efter folkskolan. Som också många Tjörnbor, träffade han sin livskamrat där.

– Jag träffade Ulla-Britt den 8 mars och två dagar senare var vi ute för en mycket allvarlig olycka med båten. Vi var på väg in till Bornholm, och det var en lördag. Båten totalhavererade och vi stod på land med svår lutning. Vi sände upp nödsignaler, som uppfattades. Vi hade livbåt, men från land ropade de att vi absolut inte fick gå i den – i stället lyckades de få över linor och tog in oss på det sättet.

Ulla-Britt tillägger att hon vid det tillfället inte ens visste att han var på sjön – vilket kanske var lika bra.

Första fiskebåten Tony var med hette Wendula och med den var han och fiskade långa vid Shetland.  Hans far och han själv och Teodor Andersson från Kyrkesund, bildade fiskelag. Även Tonys pappa var från Kyrkesund, för övrigt.

Med den båten började 25 års fiske som Tony menar var den roliga delen av alla åren han fiskat långa. De fria åren.

– Vi fick fiska i stort sett överallt och många gånger visste de inte ens säkert var vi var, berättar han. Sedan började regleringarna och alla gränser som sattes ut.

Vilket en gång höll på att gå riktigt illa.

– Vi hade från svenska myndigheter fått de tillstånd vi behövde och vi gick till Shetland för att fiska långa, som vi gjort så många gånger tidigare. När vi fiskat en dag, slöt plötsligt en stor båt upp vid vår sida. Det var trevligt folk ombord på den, men de frågade vad det var vi höll på med.

De svarade sanningsenligt att de fiskade långa och fick då veta att det var på intet sätt tillåtet – hur mycket ja de svenska myndigheterna än hade sagt.

– Så vi fick följa med in till England och där satte de kätting runt styrhytten – samtidigt som jag fick veta att jag inte fick gå iland. Vi uppträdde helt korrekt och sa som det var. Att vi fått fel uppgifter från myndigheterna. De trodde oss och vi fick gå utan böter, men med en sträng uppmaning av inte lägga ut några som helst redskap innan vi var på norskt vatten, för där fick vi fiska.

Långafisket började i början av maj månad och sedan var man fem veckor vid Shetland och kom hem strax före midsommar. Två sådana resor gjorde per år. När Tony så småningom var ensam kvar som långafiskare och fiskade med sin båt ”Britta”, var inte sällan frågan ”när Britta kommer hem med julfisken?”

Det var förstås ett hårt arbete och inte så enkelt att förklara.

– Vi agnade alla krokar för hand, med makrill som vi hämtade frusen i Norge. Vi hade tre och en halv famn mellan varje krok och lade ut sammanlagt 12 distansminuter. På en lina var det 55 krok, och om vi fick sju-åtta långor på en sådan lina, så var det ett bra fiske. Det tog 12-13 timmar att ta in allt om det gick bra.

Det kunde också hända att linan brast och då blev det att dragga efter den. Det var det arbetet som skapade händer ”så grova som segelduk” för att citera Lasse Dahlquist.

Under tiden linorna låg i vattnet var det vila och mat.

– Bland annat hade vi med oss färdiga, frysta middagar, som hotellet hade ställt i ordning. Sedan var det förstås mycket fisk av olika slag. Hälleflundra åt vi som godis, säger Tony Janson.

Tony har räknat ut att han fick ungefär 60 procent av sin årsinkomst från långafisket. Men det var inte hela året man fiskade långa.

– När vi inte fiskade långa, var jag med och fiskade sill. Till industrin men också till konsumtion. Jag var med en båt från Fiskebäck och vi fiskade i Nordsjön och Skagerack.

Tony slutade på havet 2003 – det var året efter han slutat i kommunfullmäktige.

– Egentligen ska inte en fiskare hålla på med politik, för man får ingen kontinuitet, men det var Ragnar Karlsson som fick mig med, berättar han.

Han satt för Moderaterna i kommunfullmäktige åren 1985 till 2002. Han satt med i hamnstyrelsen och i Räddningstjänsten.

– Jag tog nog en del röster, men jag hade egentligen inte tid med politik. Och även Moderaterna har en del fel, men de andra är sämre.

Återstår att säga att han samlar – kaffekittlar och spritkök och en hel del annat. Och att Tony är övertygad om att det står långa på menyn i himlen.

Troligen också kokkaffe, kan tilläggas.

Bengtåke Carlson

0303-72 82 25

Relaterade artiklar
Fler artiklar