Lokaltidningen STO
Onsdag, 22 november 2017

En hjälp att hantera livet

Allhelgonahelgen är en helg som ökat i betydelse och medvetenhet. ”Döden gör att vi tvingas reflektera över mångtydigheten i livet” säger Elinor Johansson, kyrkoherde i Stenungsunds pastorat.

Kyrkoåret har en hel del stora helger – var hamnar Allhelgonahelgen?

– Alla de stora helgerna som kyrkan firar sker för att de hjälper oss att hantera det helt vanliga livet. Ett barn föds, någon gifter sig eller någon man älskar dör. Man brottas mellan gott och ont. Alla de stora frågorna ryms i högtiderna som kommer under året.

– Allhelgonahelgen rör alla för den handlar om att vi dör. Vi föds och vi dör. Det är våra livsvillkor. Det är något som vi alla måste ta ställning till oavsett vad vi tror. Där är kyrkan en hjälp, tänker jag.

Vad tror du själv händer när vi dör?

– Jag har inte svaret att precis ”så här blir det”, men jag tror det blir en fortsättning och att det blir något som har med Gud att göra. Jag tror att det finns en god Gud som möter oss. Att livet är större än det vi bara ser. Hur det ser ut, vad det är och vem man träffar, ja det vet inte jag – det är större än vad jag förmår att tänka. Men jag vilar i en sorts kunskap om att det finns någon som vill mig väl den dagen som jag dör.

Behöver vi tänka på döden som ett sätt att uppskatta livet?

– Ja, vi behöver göra det. Vi behöver prata om döden och bearbeta den. Om man är väldigt rädd (för döden), så är man också rädd för att leva. Det kan finnas en dödsskräck som kan bli ett hinder för att leva livet fullt ut.

– En dag tar det slut. Vad gör jag av mitt liv? När någon dör blir det så oerhört påtagligt hur värdefullt livet är. Tänk – jag har fått en dag till! Den här dagen borde jag göra något bra av.

– Det finns en dubbeltydighet. Det kan vara tårar och sorg men också goda minnen och glada berättelser. Det gör döden med oss: vi tvingas reflektera över mångtydigheten i livet.

Finns det ett extra tryck att få tröst eller guidning under Allhelgonahelgen?

– Jag tycker mig ha sett under de år som jag har jobbat, det är 20 år nu, en stor omsorg om Allhelgonahelgen. Det är många som kommer för att tända ljus och göra fint vid gravarna. För något år sedan kunde man till och med tända ett ljus på webben om man inte hade möjlighet att själv vara på plats.

Vad beror det på?

– Vi människor har ett behov av att uttrycka vår saknad, längtan eller sorg. Sorg är verkligt för man är inte bara ledsen en stund utan man lär sig att leva med det. Ibland sätter vi inte ord på våra upplevelser av sorg och i vårt samhälle finns det inte så många platser för det. Men kyrkan är en sådan plats där det tillåts och där vi har ord för det.

– Kanske är det också så att man behöver göra något för att uttrycka detta med en handling som att tända ett ljus eller lägga ned en blomsterkrans. Jag tror det är något gott i det.

Gör Svenska kyrkan i bland annat Stenungsund en extra insats?

– Ja, vi gör en extra insats i att vara närvarande och att erbjuda rum för de frågor som kommer. I någon mening är den för många en minneshögtid. Det finns en omsorg i att skapa ett rum för att sitta ner en stund och att få tänka extra tankar.

Har kyrkans lokaler extra öppet?

– Vi har ju kyrkogårdar i Ödsmål – gamla och nya – och vid Norums kyrka. Vi har minnesgudstjänster i kyrkorna. Det finns människor att prata med och möjlighet att få en kopp kaffe.

Tony Balogh

0303 72 82 16

Relaterade artiklar
Fler artiklar