Lokaltidningen STO
Tisdag, 23 januari 2018
Konstnären Ingela Berntsson i sin ateljé i huset hemma på Stora Askerön. Hon arbetar alltid stående vid det här lilla bordet när hon skapar sina bilder. Om en dryg vecka ska hon vara klara med alla tre bilderna. FOTO: TONY BALOGH
Konstnären Ingela Berntsson i sin ateljé i huset hemma på Stora Askerön. Hon arbetar alltid stående vid det här lilla bordet när hon skapar sina bilder. Om en dryg vecka ska hon vara klara med alla tre bilderna. FOTO: TONY BALOGH

Ett pris år två ska bli tre

Ingela Berntsson skapar bilder till årets Nobelpristagare i fysik. Redan på tåget på väg hem hade hon tankar på hur de tre bilderna skulle kunna se ut i färdigt skick. Dessutom väntar senare i år en belöning som gemene man sällan eller aldrig får ta del av. 

Nyligen skrev ST-tidningen om att Ingela, som sedan många år tillbaka är verksam som konstnär med ateljé i sitt hus på Stora Askerön i Stenungsund kommun, var på plats i Stockholm när Kungliga Vetenskapsakademien meddelade årets pristagare i fysik.

Med ledning av det som sas i samband med presentationen, som för övrigt skedde på engelska, men också i samtal med människor med fördjupad kunskap i ämnena försökte hon bilda sig en uppfattning. Bland annat tog hon fasta på begreppet topologi.

– Jag frågade en kollega till en sakkunnig om just det topologiska och då bara lös det från ögonen. ”Men det är formler!” Jag tycker det är roligt om jag i någon mån kan måla något som kan relatera till det pristagarna har gjort, säger Ingela till ST-tidningen.

Bara roligt

På oklara vägar, hur är inget som berättas, fick Ingela Berntsson under 2015 vetskap om att hon av Vetenskapsakademien valts ut för att det året skapa bilder till kemipristagarna.

Uppdraget är på tre år. Således är det i år andra året som hon skapar bilder.

– Jag har bara haft lite drygt två veckor på mig. Sedan skickar jag kopior till den som gör kalligrafin. Bilderna ska inte vara levererade förrän i början på november till Vetenskapsakademien, berättar Ingela.

– Förra året var det väldigt stressande. Det var många ramar både vad gäller format, papper och tidspress. Man ska också förhålla sig till färgen på varje konvolut bilderna binds in i . Varje pris har sin färg. Fysikpriset är mörkblått. Jag ska också skriva en kort text till varje pristagare där jag berättar om mina tankar kring bilden.

– Men i år är det bara roligt eftersom jag vet hur det går till. Förra året hade jag en ganska lång startsträcka, men i år kunde jag sätta igång med en gång.

Bjudna på fest

År två innebär för Ingelas del också att hon får vara med på prisceremonin lördagen den 10 december i Konserthuset liksom Nobelfesten i Blå hallen på Stockholms stadshus.

– Det är bara en gång man får göra det och det är alltid år två. Så min son (Joakim Vennersten) och jag ska på Nobelfesten.

Är det formell klädsel som gäller den kvällen?

– Oh ja! Inget annat än frack kommer in. Själv ska jag ha en lång gråsvart klänning som en väninna, som är sömmerska i Stockholm, ska sy upp.

Märkligt med Nobelfest?

– Ja, det känns märkligt att jag får vara med om det. Jag sitter ju här ute på den här lilla ön. Men jag har ett valspråk: jag har väldigt många drömmar i livet men det är inte bråttom med att förverkliga dem.

Tony Balogh

0303-72 82 15

tony.balogh@sttidningen.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar