Lokaltidningen STO
Tisdag, 21 november 2017
I en nyskriven musikpjäs berättar Elin Teilus om Sveriges samer för förskolebarn i Stenungsund. På lördag håller hon också en konsert i Kulturhuset Fregatten med samisk sång och jojk.  Foto: Zita Marias
I en nyskriven musikpjäs berättar Elin Teilus om Sveriges samer för förskolebarn i Stenungsund. På lördag håller hon också en konsert i Kulturhuset Fregatten med samisk sång och jojk. Foto: Zita Marias

För det samiska arvet vidare

Trots att Elin Teilus egen pappa har samiska rötter var det först i vuxen ålder som hon fick kontakt med sin samiska släkt, deras kultur och historia. Nu för hon det vidare, med en pjäs för barn.

Sapmi sisters, Sameblod, Jon Henrik Fjällgrens jojk i Melodifestivalen – de senaste åren har det funnits gott om exempel på samisk kultur som nått en stor publik.

– Det känns som det börjar hända något. Jag upplever att det finns ett större intresse för samisk kultur i dag och att den samiska historien nu kommer fram i ljuset på ett annat sätt, säger Elin Teilus.

Själv är hon aktuell med en musikteater för barn som handlar om människor i de svenska delarna av samernas landområde Sápmi. Berättelser om midnattssol, renar och traditioner varvas med partier där barnen själva får testa den traditionella samiska sångstilen jojk. Föreställningen kommer att spelas ute på förskolor i Stenungsund.

– Förhoppningen är att de ska få en större förståelse och att det ska sätta igång en diskussion. Får man med sig det redan som liten att det finns ett folk i Sverige som heter samer och att de har de här traditionerna tror jag det för med sig en naturlig respekt. Sedan vill jag också att barnen ska få en upplevelse i hela kroppen, känna hur det känns när man jojkar och ha roligt!

Själv har hon samiska rötter på sin pappas sida, med släkt i byn Udtja utanför Jokkmokk som hon ofta besöker. ”Rena vildmarken” som hon själv beskriver det, där man under sommarmånaderna ägnar sig åt traditionell renskötsel.

– Det är fantastiskt att vara däruppe, på många sätt är det ett så avskalat och enkelt liv. Ibland när jag åker från norr till söder så tänker jag att vi har gjort det så komplicerat för oss härnere.

Den samiska kulturen var dock inte något hon fick med sig särskilt mycket av hemifrån. Såväl jojken som det samiska språket är något hon har plockat upp i vuxen ålder. Hennes egen farmor lämnade hembyn tillsammans med sin mamma som litet barn, och återvände långt senare. Exakt vad som hände och varför de försvann har Elin Teilus inte lyckats få veta och farmodern har inte velat berätta. Istället var det farmors kusin Elsa som blev nyckeln till släktens historia.

– Vi fick en väldigt fin kontakt och hon började berätta, mest om vardagliga saker. Hon lärde mig en del ord och berättade hur livet hade sett ut häruppe.

Elsa kunde också berätta om de övergrepp som den samiska minoriteten i Sverige utsatts för, eftersom hon själv hade upplevt dem. Detta gjordes för konstnären Katarina Pirak Sikku och blev en av flera berättelser i utställningen Nammalaphán.

– Där finns foton på min familj, som utsattes för rasbiologiska studier. Det var inte så länge sedan de fick skallarna mätta och fotograferades nakna. Jag tror det kommer krävas mycket försoningsarbete innan de såren är läkta. Men jag känner hopp, jag tror det är på rätt väg.

Lotta Hohner

lotta.hohner@lokaltidningensto.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar