Lokaltidningen STO
Lördag, 17 februari 2018
Bengtåke Carlson,. Arkivfoto

Gais träning och mitt mål

Jag var blivit varse att GAIS har startat utomhusträningen. Först läste jag det på facebook – det var en av mina chefer som skrivit om saken. Han är som sagt chef, och borde väl egentligen hålla på ÖIS, men det gör han alltså inte.

När jag tänker efter känner jag ytterligare en person med chefsartat jobb som också håller på GAIS. Sällskapet sprider sig tydligen upp genom samhällsklasserna.

Senare samma dag såg jag på samma ställe en film från just nämnda träning – en hop med skuggfigurer som rörde sig bakom ett staket och vid sidan en annan hop med andra figurer som brände eldar – det såg ut som publik.

Jag tänker: jaja, det är bra att de börjar tidigt så de slipper samma trista saker som förra säsongen. Bara en snörvling från att falla ut. Sedan tänkte jag att det kanske kunde gått lite bättre om de en gång spelat på planen på Tyft – eller vunnit med uddamålet mot Kyrkans Ungdom.

Man ska ha börjat i de små sammanhangen för att bli bra, det har jag alltid tyckt. Att man sedan kan börja i de små sammanhangen och förbli där, är jag själv ett exempel på – men jag har som sagt varit med i en dust med Kyrkans Ungdom.

Och jag fick betalt för den, vilket kanske är det underligaste av alltsammans.

Det var så att Skövde Nyheter, där jag då arbetade, hade ett korplag i fotboll. Om det var så att det skulle bli match och de saknade folk, fanns det kanske åtta-tio att fråga och om inte heller de kunde, så frågade de mig.

När vi nu skulle möta just Kyrkans Ungdom, tänkte de kanske att det kunde tänkas vara ett lag som inte tacklade särskilt hårt, och dessutom drog sig för att ta bollen från nån medmänniska. Så de frågade mig, som sagt.

Jag letade upp ett par kortbyxor och en tröja som gick på, och infann mig i god tid. Jag vet inte om jag var back, så jag slapp springa upp till motståndarmålet, eller anfallare, så jag slapp springa ner till de egna – sannolikt nåt mitt emellan, och det var väl inte direkt meningen att jag skulle ha bollen om det kunde undvikas.

Fast nånstans måste man ju i alla fall stå och det var just vad jag gjorde när vi fått en hörna. Där jag stod, där stod bara jag så det var nog ingen som räknade med att bollen skulle komma just där.

Inte jag heller – men det var i alla fall just vad den gjorde. Den dalade mot mig, käre läsare, mot mitt högerben som jag vred en aning varpå jag fick bollen att ändra riktning och – landa i målet hos Kyrkans Ungdom.

Detta mål blev ett segermål, vilket torde ha varit en av de största överraskningarna sedan David slog Goliat för att nu använda en liknelse som Kyrkans Ungdom förstås. När jag kom tillbaka till redaktionen skrev jag ett brev till Lars Hjörne, dåvarande chefen för GP och påpekade att jag under matchen burit ett pannband med just GP:s namn på. Jag tyckte det kunde vara värt en tia, och en tia kom det.

Visserligen tveksam till höga gager till idrottsmän, var han dock denna gång beredd att göra ett undantag, skrev han.

Planen på Tyft får jag berätta om en annan gång. Tilläggas ska bara att jag på datorn även hittade GAIS träningspremiär under rubriken om saker jag kunde tänkas vara intresserad av och som hände i min närhet. Intill stod det om motionsdans i Stala bygdegård.

Jag undrar lite om det kan finnas ett samband.

Bengtåke Carlson

0303 72 82 25

Relaterade artiklar
Fler artiklar