Lokaltidningen STO
Söndag, 24 september 2017

Man leker sällan vid dammar numera

Det är sällan man leker vid dammar numera.

Det kom jag att tänka på häromdagen då en barndomskamrat undrade om jag varit uppe och tittat på smådammarne nyligen.

Vi sa så. Smådammarne fast det väl egentligen borde heta smådammarna. De låg uppe på ett berg och intill en plats där folk kastat en massa bråte under många år – en idealisk plats, med andra ord.

Bra att köra båt på, bra att bråka lite på, om det var nödvändigt, bra att halka och hamna i vattnet på, bra att tappa bort vantar på. En riktigt korrekt lekplats med andra ord.

Jag försöker påminna mig vad det var för båtar vi använde, men lyckas inget vidare. Det var i alla fall inga färdigtillverkade, det minns jag säkert. Jag skulle tro att vi tillverkade dem på ett eller annat sätt.

Kanske med hjälp av en sådan där kniv som satt i en slida vid bältet – mycket flott och världsvant var det. Skulle tro att de var ungefär lika vassa som kökets smörknivar, men vad gjorde det. Man hade en kniv vid bältet – som de hade på filmer på TV. Man kunde göra båtar – man var man, kort sagt.

Jag tänker att det kanske, många år senare, nån enstaka gång kommer ett eller ett par barn upp till smådammare. Så ser de att det ligger träbitar intill dammen och säger att det kan man segla med – se så den är skuren så att den på pricken liknar en båt. Eller kanske inte direkt på pricken, men i alla fall. Inte minst i fören har den vissa drag av en båt.

En sån båt som man kan segla ut på havet med. Eller kanske inte direkt segla ut på havet, men i alla fall ligga vid bryggan med och känna lite som att man var ute på havet. Eller under alla omständigheter hade lämnat bryggan.

Min egenhändigt tillverkade segelbåt, kom aldrig dit. Jag hade gjort en segelbåt i slöjden. Den bar vissa drag av båt, det ska sägas, men att det var något som Hallberg Rassy med stolthet införlivat i sin katalog det betvivlar jag starkt.

Man skulle kanske kunna kalla den en rå-modell till segelbåt. Med det menas att den hade ett skrov och en mast. Den där saken som ska sticka ut från masten nere på densamma och där seglet ska fästas, den försvann i hanteringen och har icke återsetts, men även utan den, var detta en segelbåt som var enastående i sitt slag. Det skulle nog de flesta hålla med om.

Men seglade på smådammarne – det gjorde den aldrig.

Bengtåke Carlson

0303 72 82 25

Relaterade artiklar
Fler artiklar