Lokaltidningen STO
Tisdag, 21 november 2017

Snart slut på gissningsleken

Snart är det val igen, ”bara” ett år kvar… och gissningsleken ”vem tar vem”, som hållit på sedan förra valet, får äntligen ett slut? Vilket tjat det har varit i tre år om vilka konstellationer som eventuellt, kanske, liksom, typ, i princip, skulle kunna tänkas, eller inte tänkas, ingås, beroende på om, och ja möjligen, i och för sig, utifall att… Och så vidare.

Jag blir trött. Så trött att jag lyssnar allt mindre på debatterna, läser allt mindre i tidningar och på sociala medier. Det är inte bra. Demokratin vinner inte på att vi bara omger oss med människor som tycker lika som oss själva. Jag var med i en ”facebooktråd” för en vecka sedan. Och där uttryckte jag motsatt uppfattning än majoriteten. Två herrar bad mig att lämna tråden omedelbart. Diskussion?

Men vad vet jag? Det kanske är dags att prata sakfrågor igen och vad politiken ska leda till i framtiden? Visioner kanske. Politik är att vilja och att göra. Sa gårdagens politiker. Och dagens politiker? Ja dom tycker och tänker. Framförallt på vems fel allting är och hur dåliga de andra är.

Tänker förresten. Inte bara politiker tänker. I var och varannan intervju är det någon som just tänker. ”Vi tänker att… Jag tänker att… ”. Ni har väl hört? Och nu undrar jag om det inte finns någon mer än jag som anser, påstår, vet, slår fast och konstaterar?  Och när jag ändå är igång med språket. Har ni tänkt (!) på alla människor som börjar varje svar med, ”Nej men…” när de pratar vid affären eller blir intervjuade i media?

”Grattis Kulan Berg, vinst med 7–0 idag, känslan?” Och Kulan svarar: ”Nej, men, det känns bra!” Alternativt: ”Grattis Kulan, förlust med 0–7, känslan?” Och Kulan svarar: ”Nej, men, det känns inte bra!” Mycket irriterande.

Utanför Annas klippstuga i Svanesund möter jag en granne sedan jag skrivit detta och jag hör mig själv säga: Nej, men, hej, jag tänker att vi ska ses till helgen!

Men det räknas inte eftersom det var jag som sa det!

Via allt äldre släktingar har jag fått en inblick i äldrevården i storstan och det är ingen rolig resa som ligger framför oss alla. Mycket ensamhet. Många möten med handläggare. Ständigt olika läkare. Främmande personer som ger service i hemmet. Och via kontakt med barnbarn får jag höra att endast 42 procent av personalen på förskolorna i landet har förskollärarexamen. Oroande fakta båda.

Tips! Om ni passerar huvudstadskommunen – gå och se utställningen ”Kvinnor. Alltid närvarande, sällan sedda”, på Vasamuseet.

Lars Einar Engström

Hiss

Biblioteket i Svanesund som hade besök av Stig Dagermansällskapets ordförande Bengt Söderhäll i förra veckan. Poesi och tankar kring att vara människa. Bengt sjöng också och spelade ukulele! Ukulele!

Diss

Varför diskuteras överhuvudtaget frågor och ekonomi kring vård och skola? Staten kan ju köpa färre JAS-plan (Gripen E) så får vi in några kronor. Kostnaden beräknas till 35,6 miljarder för 60 plan, men priset är beroende av dollarkursen eftersom så mycket material kommer från USA. Det kanske räcker med 30 plan?

Relaterade artiklar
Fler artiklar