Lokaltidningen STO
Torsdag, 19 oktober 2017

Vi klättrar upp i trädkojorna

Det är så mycket som är overkligt. Obegripligt så till den grad att man riskerar stänga av. Det går liksom inte att ta in mer galenskap. Nyheterna är svårsmälta, bilderna och ljuden fastnar. Det där med att krypa upp i en trädkoja och aldrig mer komma ner känns som en rimligt alternativ. Och ännu en masskjutning i ett land som drunknar i vapen medan vapenlobbyisterna regerar och hojtar i kulisserna med argument som ”med såna galningar på taken måste vi skydda oss med vapen”. Suck. Våld föder våld tycks gott dem förbi. Att ha ett vapen i varje byrålåda tycks lika självklart och orubbart som svenskens Kalle Anka på julafton.

Det värsta är att man någonstans trubbas av. Berörs in i hjärtat, lider med alla oskyldiga, alla barn som förlorat föräldrar, föräldrar som förlorat barn, förluster av käresta och vänner, utan att man kan ta in och begripa ondskan, hatet, drivkrafterna som avhumaniserar. Våldet och den förgörande fanatismen som trampar runt i Europa utan att bry sig om varken historia eller framtid. Man förfasas, svär, knyter nävar, gråter och kvider nej inte nu igen, men man vänjer sig och jag undrar hur det går till. Troligen biologi, för att vi helt enkelt ska orka fortsätta tro på den här världen. För ändå klamrar man sig fast vid den, övertygad om vår förmåga, styrkan i motkraften och den överväldigande majoriteten som står för kärlek, empati och goda sammanhang.

Medan årstidernas cykler pågår, fallande löv, snöflingor, spirande växtkraft, solvärme. Om och om igen. Djurlivet som lever i symbios med naturen men störande nog alltid påverkade av mänskligt liv. Läste nyligen om hur forskare vid Århus Universitet i Danmark lyckats analysera hur världens däggdjur skulle haft det om inte människan fanns på jorden. De stora däggdjuren skulle enligt forskarna sannolikt ha varit spridda över större delen av jorden. I dag är det bara i Afrika som det finns en mångfald av stora däggdjursarter som exempelvis elefanter, flodhästar och noshörningar. Studier visar också att däggdjuren i Afrika faktiskt skulle kunna trivas ännu bättre längre norrut än på savannen, skälet till att de bara finns kvar i Afrika är att de helt enkelt ännu inte utrotats där, deras sista tillflyktsort. Utan människor kunde elefanter och noshörningar till och med ha levt i Skandinavien, poängterar forskarna. Tänk bara.

Kanske är det dags för trädkojor i alla fall, för en ny världsordning. Så kan vi sitta däruppe och låta naturen vara ifred, hojta oss blå och kasta sten bäst vi vill. Tids nog tar både hat och ammunition slut. Då kanske vi slipats lena och matta, medan djuren växt sig starka, gatorna blivit till mossa och solrosfält. När vi fattat att värna varandra och lärt oss jordomtanke kunde vi komma ner igen.

Anna Berglund

Hiss

Göteborgarna som visade vart skåpet ska stå. Att kärlek alltid vinner. Alltid.

Diss

Det svartklädda trampet må vara glest, men nog så kusligt.

Relaterade artiklar
Fler artiklar