Lokaltidningen STO
Tisdag, 21 november 2017
Anton Ottosson har levt med sin diabetes i åtta år. Han tycker inte att sjukdomen begränsar hans liv så mycket men han måste ändå alltid tänka på att få rätt sockernivå. Foto Erika Olofsson
Anton Ottosson har levt med sin diabetes i åtta år. Han tycker inte att sjukdomen begränsar hans liv så mycket men han måste ändå alltid tänka på att få rätt sockernivå. Foto Erika Olofsson

Att leva med en kronisk sjukdom

Stick i fingret varje dag, kolhydrater måste räknas och insulinet regleras. Diabetesen finns där, men 14 år gamla Anton Blom Ottosson tycker inte att den begränsar honom nämnvärt.

Anton Blom Ottosson från Nedre Dale utanför Varekil är som vilken 14 årig kille som helst. Han träffar kompisar, spelar fotboll och ska snart åka till Rom med konfirmationsgänget. Det som skiljer Anton från jämnåriga är den lilla insulinpumpen han har fäst i byxlinningen. Anton har diabetes, en kronisk sjukdom som upptäcktes då han var sex år gammal. Familjen besökte akuten eftersom Anton fått så ont i magen. Där upptäcktes det att Anton hade för högt socker i urinen.

– Vi hade inte märkt något, så när de nämnde ordet diabetes blev det först en chock. När vi väl förstod att det var på riktigt och att Anton skulle bli kvar på sjukhuset den närmaste tiden, blev det ett abrupt uppvaknande, säger mamma Susanne.

Familjen fick direkt utbildning i hur de skulle hantera Antons diabetes. Även skolans personal fick utbildning. Anton var då den första elev vid Varekils skola som fått diabetes.

– Skolan visste knappt hur de skulle agera i början, men de har varit fantastiska och stöttat oss hela vägen med resurser.

Anton måste morgon och kväll sticka sig i fingret för att mäta sitt blodsocker. Mycket vant sticker sig Anton i fingret för att visa hur det går till. Den lilla bloddroppen läggs i mätaren och mätaren visar vilken nivå sockret ligger på. Anton har en insulinpump, som han vant lägger in resultatet som blodsockermätaren visar. Och utifrån resultatet görs eventuellt en korrigering av blodsockret. För personer med typ 1-diabetes är pumpen ett alternativ till insulininjektioner med sprutor spritt över dygnet.

Anslutet till pumpen finns en tunn plastslang som kopplas till en kanyl som fästs med ett plåster. Man brukar byta injektionsställe ungefär varannan, var tredje dag. Pumparna är programmerbara och levererar snabbverkande insulin kontinuerligt under dygnet. Med programmeringen kan man välja olika nivåer av insulintillförsel för olika delar av dygnet och manuellt tillföra extra insulin vid exempelvis måltider. Antons modell är sammankopplad med en kontinuerlig blodsockermätare.

Typ 1-diabetes måste alltid behandlas med insulin eftersom kroppen inte själv producerar något insulin. Blodsockernivån påverkas av vad Anton äter, hur han mår, hur mycket han rör på sig och insulinbehandlingen. Maten är en hörnsten i all diabetesbehandling.

– Jag räknar kolhydrater varje måltid och insulinpumpen hjälper mig att omvandla mängden kolhydrater till rätt insulindos. Jag kan äta egentligen vad som helst, det kan regleras med insulinet men jag bör undvika för mycket fett och socker, säger Anton.

Anton har levt med sin diabetes i åtta år. Han tycker inte att sjukdomen begränsar hans liv så mycket men han måste ändå alltid tänka på att få rätt blodsockernivå. Hans kompisar vet om att pumpen kan larma för att blodsockret gått under eller över gränsvärdet.

Om blodsockret blir för lågt kan Anton känna sig trött, hungrig och snurrig i huvudet. Är blodsockret däremot för högt mår han illa och blir trött.

– Kompisarna säger i bland att jag ser blek ut och då kan jag behöva kolla blodsockret.

Svårigheten finns om Anton ska sova borta. Pumpen larmar även nattetid, Anton vaknar sällan, men det gör hans föräldrar. Nästan varje natt går Antons mamma eller pappa upp för att reglera insulintillförseln.

– En sådan här sjukdom påverkar ju hela familjen, ingen kommer undan. När Anton skulle med klassen på Westkust var det en lärare som fick ha uppsikt nattetid, lyckligtvis larmade inte pumpen då.

Anton känner sig något begränsad med sin diabetes men menar att han nästan kan leva ett likadant liv som kompisarna,

– Jag måste bara hela tiden tänka på att ta insulin till maten. Då mina kompisar kan flamsa och skoja när vi äter måste jag ta ansvar för mitt insulin, det är den stora skillnaden mellan mig och friska jämnåriga.

Erika Olofsson

0303-728229

erika.olofsson@lokaltidningensto.se

Fakta

Den 14 november uppmärksammas Världsdiabetesdagen runt om i världen. Världsdiabetesdagen är en FN-dag som sätter fokus på alla de miljoner människor som lever med, eller riskerar att insjukna i, diabetes. Att dagen uppmärksammas den 14 november beror på att Frederick Banting är född 14 november, det var han som tillsammans med Charles Best upptäckte insulinet. På Världsdiabetesdagen anordnar Diabetesförbundet Sveriges första TV-sända diabetesgala till förmån för diabetesforskning. Galan sänds på TV3, Viafree och Viaplay tisdagen 14 november kl 20.00 och alla insamlade medel går till Diabetesfonden.

Relaterade artiklar
Fler artiklar