Lokaltidningen STO
Tisdag, 21 november 2017
Arkivfoto
Arkivfoto

Den som tiger samtycker

krönika

Kan det vara så, att om jag tiger om missförhållanden på arbetet, eller om jag ser barn som far illa eller om jag hör att någon, oftast en kvinna, blir misshandlad i hemmet, kan det vara så att om jag inte reagerar och gör något, så samtycker jag och är delaktig? Ja så kan det vara. Och så är det.

Ni har väl sett och hört och kanske deltagit i ”Me too” på sociala medier? Det var som att öppna locket till en soptunna. Jag har varit i USA och föreläst och tv var fullt med diskussioner och paneldebatter. På nätet läste jag om det som hände i Sverige. Flera kända män inom bland annat media har, enligt anmälarna, uppträtt mycket olämpligt och svinaktigt. Men vi väntar med att döma tills någon är fälld, eller hur?

En fråga som kommer upp är ”hur få med männen” i arbetet med jämställdhet och då handlar det om alla män. Inte bara de män som missköter sig, kränker kvinnor och bryter mot lagar. De alla män, och även kvinnor, som står på sidan om och vet, hör, ser, men är tysta.

Under 2017 har jag arbetat med ett projekt i Danmark där ”bystanders”, iakttagare, varit ett återkommande diskussionsämne. Inte minst gäller detta naturligtvis chefer. Det är nämligen arbetsgivarens ansvar att agera, om så bara på ett rykte. Detta är, om inget annat biter, en arbetsmiljöfråga.

Sedan 2011 har jag arbetat med ett projekt startat av den amerikanska organisationen Catalyst. Frågan har, som ovan, alltid varit: Hur få med männen?

I Sverige har intresset, från män, när det gäller jämställhetsfrågan, varit lågt. Inte att prata om frågan, men att arbeta med den. Förändringar, som kräver att du och jag, som människor, ändrar något i våra beteenden, möter alltid hårt motstånd.

Det är en skam att Sverige som land, och att vi alla, inte kommit längre än att det räcker med att skrapa på ytan så väller smutsen fram. Finns det mer där ute? Ja, tyvärr och det är något som vi alla vet och har vetat under många är. Skammen och skulden ligger givetvis hos förövarna, det finns val att göra för varje människa, men vi alla har del i detta.

Är det ett gemensamt ansvar att se till att alla kan gå till arbetet utan att frukta ännu en dag av obehagliga kommentarer eller övergrepp? Naturligtvis, ja. För det kan väl inte vara så att vi är så egoistiska att vi bara engagerar oss i vissa frågor enbart när det drabbar någon som vi känner? ”Me too” kan vara den ”Tipping point” som krävs för att något ska hända. Kanske. Men absolut inte säkert och självklart.

Dock. Den som tiger samtycker.

Lars Einar Engström

Relaterade artiklar
Fler artiklar