Lokaltidningen STO
Onsdag, 22 november 2017

Holmstedt i elvan med stjärnspelarna

1979 åker Micael Holmstedt på vinst och förlust till Los Angeles för att spela universitetsfotboll, kanske… 38 år senare har han numera ett överraskande fint kvitto på att han gjort ett rejält avtryck i USA.

– Jag blev så otroligt stolt när jag fick reda på det, säger han.

Mitt i natten på en flygplats i Los Angeles står en 21-åring från Stenungsund och undrar vad i helskotta han ska ta sig till. De tre väskor han hade med sig från Sverige har inte kommit med anslutningsflyget från JFK-flygplatsen i New York. Micael Holmstedt är helt ensam och har inga kontakter i USA förutom ett telefonnummer till coachen i universitetslaget, och det lyckas han till slut ringa.

– Coachen kommer dit och hämtar mig mitt i natten. Det är flera andra spelare under tryouten (provspelet) som bor där och jag får dela rum med en brasilianare som redan ligger och sover i den enda sängen. Jag kröp ner i sängen och somnade direkt. Nästan morgon vaknade två främlingar i sängen bredvid varandra. Det var lite speciellt.

Bara att Micael Holmstedt, som spelar med Stenungsunds IF i division 2, befinner sig på en tryout för universitetslaget är en kombination av företagsamhet och tur. Våren 1979 får han en idé om att plugga på ett universitet i Kalifornien och samtidigt spela fotboll. Han skickar ansökningar till en mängd skolor på amerikanska västkusten. Några hör av sig och säger att han är för sent ute. Andra får han inga svar av alls. På ett universitet återfinns dock en tränare vid namn George Logan. En skotte som vid VM i Sverige 1958 kom att få ett speciellt band till just Sverige och svenska spelare.

– Han älskade svenskar. Tyckte att vi var bra lagspelare även om vi kanske inte alla gånger var så individuellt skickliga.

Holmstedt får kontakt med skotten och lyckas göra ett engelskaprov i sista minuten som behövs för att ens få söka in på ett amerikanskt universitet. Men det dröjer in i det längsta innan han får ett besked om han får vara med på universitetlagets tryout.

– Jag var och seglade med kompisarna i Lysekil och hade så smått givit upp hoppet. Jag sa till polarna att jag skulle slå ett sista samtal till USA.

Och där får han hugg. Skotten säger att Holmstedt ska pallra sig över direkt, detta trots att provspelet redan är inlett och 100 spelare har skalats ner till 30 när Holmstedt kommer fram. Någon stipendium blir han heller inte lovad.

– Ett visum för skolan skickades och sedan åkte jag. Jag lämnade flickvän och jobb och tänkte: Vad är det jag gör? Jag åkte dit utan att ha ett stipendium och en termin kunde då kosta mellan 60 000 och 100 000 kronor tror jag. En termin hade jag klarat med lite hjälp från min snälla mamma. Men sedan hade jag fått åka hem om det inte blivit något.

Väl på plats missar Holmstedt första träningen – hans bagage med fotbollsskorna är ännu inte framme. Och det blir inte så många träningar innan 30 spelare ska bli 22. Men coachen verkar ändå ha ett gott öga till Holmstedt.

– Han kände nog inte att han kunde sparka ut mig direkt så han tog ut 23 istället för 22 man i truppen. Och jag kom med.

Holmstedt vill slå sig in som centerforward men där spelar redan mexikanen Vidal Fernandez – stjärnan som spelat i laget i två säsonger och är i princip omöjlig att peta. Till Holmstedts smala lycka tar Fernandez självmant ett steg ner i banan till första träningsmatchen.

– Han ville vara offensiv mittfältare precis bakom forward och då fick jag börja från start i träningsmatchen. Och jag hade ett sådant flyt i den matchen att jag undrar om det inte var någon högre makt som var med mig. Vi vann med 5–1 och jag gjorde tre eller fyra mål. Bland annat en språngskalle rätt i krysset. Jag som vanligtvis inte brukade nicka in mål.

Första säsongen blir en succé. Holmstedt och Fernandez gör lika många mål och laget går som tåget. I USA är proffsligan högst upp – sedan kommer universitetsligan. Holmstedt spelar i högsta av fyra divisioner. Till andra året har han fått en sådan position på plan att universitetet betalar nästan fullt stipendium för honom och hans ekonomistudier som han har vid sidan av idrotten. Tredje och fjärde året är allt på skolan betalt tack vare hans framgångar på plan. På totalt 80 matcher i laget blir det 141 poäng. Det var en poängskörd som mellan 1982 och 1988 var poängrekord i hela USA bland universiteten.

– Det var ju 2500 lag så det är något av det jag är mest stolt över. Man fick två poäng för mål och ett för assist. Det bör påpekas.

Med sådana siffror är han fortfarande med på flera topplistor i universitetets rekordbok. Och i förra helgen kom en överraskning som hette duga. Universitetet hade 50-årsjubileum för fotbollslaget.

– En av mina sydafrikanska vänner skickade en all star-uttagning för 80-talet. Av elva spelare som spelade under decenniet var jag en. Då blev jag stolt. Sedan skickade han all star-uttagningen för alla 50 åren. Och där var jag också med. Då blev jag så otroligt stolt. Fem spelare där har senare i karriären spelat VM och OS, så det är inget dåligt sällskap man hamnat i.

Efter fyra år i USA och San Diego får Holmstedt ett erbjudande från proffslaget San Diego sockers. I samma veva får hans pappa en hjärtinfarkt. Och Holmstedt väljer att åka hem till Sverige.

– Jag hade ett erbjudande att träna med IFK Göteborg när jag kom hem. Men jag orkade inte satsa på den svängen. Dessutom hade Blåvitt i anfallet både Torbjörn Nilsson och Dan Corneliusson som var med i landslaget. Jag hade inte en krona på fickan efter USA och valde att satsa på min civila karriär och köpte färgaffären från mina mina föräldrar.

Från att ha tränat varje dag i USA blir det under våren 1983 spel i Kongahälla.

– Där kunde jag träna en dag i veckan och ändå var med och spela match. Sedan spelade jag i IFK Stenungsund i fyra år – ett lag där alla typ av idrottare var välkommen att vara med och spela.

Ångrar du att du lät fotbollen rinna ut i sanden?

– Hade jag levt en tre, fyra liv hade jag velat satsa hela vägen på pingis, segling och fotboll. Men ångrar något – det gör jag inte.

Dessutom vill han se fler som går i hans fotspår:

– Jag vill uppmuntra alla som är i rätt ålder och läser det här att ta chansen och åka över till USA. Gärna i södra Kalifornien. Det finns många universitet att söka och det blir ett minne för livet samtidigt som du kan få en bra utbildning.

Micael Holmstedt bläddrar bland gamla utklipp och bjuder på den ena anekdoten efter den andra, både från idrotten och det civila livet. Han har mycket att berätta men allt får inte plats i den här artikeln. Visste ni förresten att han är kalifornisk mästare i bordtennis? Men det är en helt annan historia…

Jonas Johansson

Relaterade artiklar
Fler artiklar