Den bästa idrottsgalan men med plump

Årets idrottsgala är säkert den bästa jag sett. Kristin Kaspersens öppningsnummer var fantastiskt. Kristins lugna fina sätt att leda galan gladde mig hela galan igenom. Hoppas att hon får behålla den galan så länge hon orkar. Jag orkar se henne.

Ett sorgligt inslag som blev i mitt tycke extra sorgligt var när våra avlidna idrottsstjärnor skulle kommas ihåg och hedras. Det var så många av mina stora idoler ända från barndomen som gått bort.

Svenska idrottsstjärnor skall hedras på vårt lands modersmål och inte med en intetsägande låt på engelska. Man måste komma ihåg att alla svenskar inte kan engelska språket. Vi måste värna om det svenska särskilt i högtidliga stunder.

Det finns många svenska musikstycken att välja på,  melodin kan vara i värsta fall från något annat land.

Att ställa olika idrotter mot varandra när man skall utse den bästa idrottsprestationen är inte lätt.

På TV såg jag när Armand Duplantis hoppade till sig en silvermedalj på VM.

Tävlingen tog lång tid och var oerhört spännande. Han missade flera hopp men till sist klarade han höjd  efter höjd tills orken inte längre räckte men en stor prestation utan tvekan.

Jag följde även Daniel Ståhl när han vann sin efterlängtade guldmedalj i diskus. Detta var också spännande, han var ju den klart bäste under hela säsongen, stor favorit.

Detta är en helt annorlunda gren än stavhopp.

Jag har ju förstått genom åren att det är en mycket svår gren att lyckas med. Många favoriter har genom åren misslyckats med att vinna mästerskap. Det gäller att träffa exakt rätt annars misslyckas kastet. De första tre kasten är viktiga för fortsättningen. Misslyckas dessa är tävlingen över liksom tre försök i stav.

Jag vill inte protestera mot juryns beslut, båda hade varit värdiga vinnare. Daniel blev ju väldigt glad,  jag också.  Det tråkiga var att se Armands besvikelse, han kom hit från USA och fick ingenting. Idrotten är hård.

Ett särskilt pris borde  stavhopperskan   Angelica Bengtsson fått när hon inte fick priset årets prestation. Hennes förmåga att komma igen efter att staven gått av är otrolig. Hon gick och letade efter sin stav när hon skulle koncentrera sig för ett nytt hopp. Detta var nervkittlande, att hon vågade och kom igen så storartat.

Äntligen fick min favorit Tove Alexandersson  Jerringpriset. Efter alla sina framgångar genom åren och även i år, vann hon svenskarnas hjärtan. Hon är så en så fin representant för idrotten. Synd att hon inte kan få lika belöningar som många idrottsutövare i vissa sporter får. Många slutar sin karriär som mångmiljonärer utan att prestera mer än orienteringsportens stjärnor.

En höjdpunkt i programmet var när någon höll ett anförande om orienteringssporten och orienteringslandslagets stjärnor i stafett.

Snälla Kristin Kaspersen, hoppas du kan fortsätta leda Idrottsgalan länge.

Mycket trivsam kväll som lade grunden till min mycket goda nattsömn.

Arne Mårtensson