En from förhoppning

Svar på insändaren:

”Kärnvapenförbud förverkligas – men Sverige saknas”

En utmärkt exposé över vår regerings hållning i kärnvapenfrågan gavs av FN-förbundets representanter den 19 januari. Formellt är hållningen avståndstagande, men i praktiken är den tvärtom. Praktiken dikteras av USA, som vid behov kan strypa vår export av Jas, Volvo och andra industrivaror bland annat genom att stoppa tillgången till USA:s insatsvaror och marknad. 

En propagandakampanj om ryskt hot i Östersjöområdet lockade Sverige in i ett samarbete med Nato via vapenköp, rymddatatjänster från Kiruna, Lerkil och Lovön för USA:s krigföring och årliga militärövningar till sjöss, till lands och i luftrummet. Svensk upprustning för över 80 miljarder årligen drivs av USA:s påhittade hot, vilka godtas av en Pentagondrillad militär och en politisk generation. Allt styrs från Brainwashington.

Samarbetet med Nato accepterar officiellt ”Natos doktrin”, vilken omfattar ett första bruk av kärnvapen om detta anses lämpligt. Att Sverige skulle bryta mot Natos doktrin är otänkbart, sedan Sveriges riksdag antog Värdlandsavtalet, som ger tillstånd till Natotrupp i landet då det bedöms nödvändigt. USA:s soldater är befriade från ansvar för eventuella brott begångna i Sverige.

Svenska folket ska vänjas vid allt detta. Det sker genom droppmetoden. Militären talar lite gåtfullt om ”implicit nukleär dimension”, vilket bara stöter ett fåtal petiga aktivister i fredsrörelsen. De kan förtalas och avväpnas med hjälp av forskare i Utrikespolitiska Institutet: Fredsrörelsen sägs ha ”ett ryskt narrativ”, går alltså Rysslands ärenden. Och Kvinnor för fred kallas ”Putins väninnor” eller ännu värre… 

Vi har mycket att klargöra och påverka för att återfinna Sveriges fredsstrategi från 1980-talet.

Gör er hörda!

Erni och Ola Friholt

Fredsrörelsen på Orust