Pojken med guldbyxorna

1967 skrev Max Lundgren den klassiska boken ”Pojken med guldbyxorna”. Boken blev sedermera både tv-serie och långfilm. För att friska upp minnet så handlar berättelsen om en pojke som hittar ett par gamla byxor. Från byxorna kan han fiska upp sedel efter sedel så länge han vill. 

Berättelsen har fascinerat mängder av ungdomar genom åren och visst drömde vi alla om att äga liknande byxor? Dock lyckades de flesta skilja mellan verklighet och fiktion och alla insåg att sagan är för bra för att vara sann.  

50 år senare finner vi dock skrämmande exempel på några som inte lyckats skilja på fiktion och verklighet. Bo Pettersson (S) och övriga medverkande på omskriven workshop fick helt enkelt ta på sig var sitt par guldbyxor. De landade sedan i att flytta resecentrum några hundra meter från nuvarande plats. Detta till en kostnad av 125-200 (?) miljoner kronor. Beslutet togs utan att beakta aspekter såsom samhälls- och resurseffektivitet.  

Jag har under mina alla mina år i det privata näringslivet aldrig varit med om något liknande! Så snälla beslutsfattare, jag kan upplysa er om att det inte finns några guldbyxor! Det är skattebetalarnas pengar ni leker med. Att fatta ett lokaliseringsbeslut i denna prisklass utan att kunna redogöra för resurseffektivitet är häpnadsväckande. Det finns bara en sak att göra, dra tillbaka förslaget och vänta med att presentera ett nytt tills det är helt genomarbetat och tål att synas i sömmarna.  

Fredrik