Varför offentlig konst?

I ett samhälle stort som litet innehåller oftast ett centrum som är det gemensamma rummet för alla. Det är där invånarna möts och det är där den offentliga konsten är speciellt viktig, permanent eller tillfällig skapar de ett sammanhang och en god grund för samtal och dialog. Oftast träffar vi folk vi redan känner. Men hur gör vi för att mötas över gränserna?

Där måste vi tillföra något nytt. Ett sätt är självklart offentlig konst; permanent, tillfällig eller en kombination. Här på Tjörn ställs kulturen och kulturens uttryck ständigt mot hela eller delar av det vi kallar välfärden.I stora delar av vår  Svenska demokrati finns trots allt en stark konsensus över att kulturen är en del av vår välfärd och den offentliga konsten är där en viktig del. Tankevurpa?

Detta säger FN om offentlig konst:

Tillgång till konst – en mänsklig rättighet.

Offentlig konst – en demokratisk rättighet.

Gestaltat livsmiljö – ett politiskt mål.

Offentlig konst – en tradition att ta tillvara, om konst som tillför det unika.

Konstprofessionen bidrar till innovationskraft.

Konstprofessionen tillför nya perspektiv.

Offentlig konst tillför nya perspektiv.

Offentlig konst skapar möten och sammanhang.

Konsten bidrar till att göra fler röster hörda.

Konsten erbjuder en arena för möten och debatt.

Konst bidrar till en känsla av delaktighet och tillhörighet.

Konst tilltalar oss ordlöst och direkt.

Lars Strannegård, professor i företagsekonomi och rektor för handelshögskolan i Stockholm säger: ”Tillväxt och ökade resurser är aldrig ett mål i sig, utan enbart ett medel för att uppnå något annat.Detta andra handlar om möjligheten att leva ett liv som kan vara solidariskt, innehållsrikt, bekvämt, kärleksfullt, meningsfullt och bildande.Allt detta kan också uttryckas som att ekonomi är ett medel, kulturen är målet”.

I stället för detta har vi på Tjörn ofta fått höra: Hur många nya lärare får vi för den skulpturen eller kultursatsningen?

Där skapar man en motsättning mellan kulturen och som i detta fallet skolan.Det är ju så att skolan, vården är naturlig del av samhället, ekonomin och välfärden.

Konstproduktion kostar naturligtvis pengar, som allt kvalificerat arbete. Ofta grundar sig kostnaden på ett missförstånd kring hur pengarna fördelas. För produktion av ett offentligt konstverk fördelas vanligtvis budgeten på löner och kostnader för en mängd olika yrkesgrupper som: arkitekter, hantverkare, ingenjörer, formgivare, snickare, städare, skribenter och många fler. Är deras arbete och lön meningslösa?

I detta fall är konstnärens kostnad endast en del. Pengarna skapar arbetstillfällen både inom och utanför den kreativa näringen. Hela idén om en motsättning är alltså grundlös. När skulpturen under många år skapar möten och sammanhang så kan den också vara förknippat med vad det innebär att vara människa och spela en viktig roll för hur vi uppfattar eller förstår vår tillvaro och historia, samt hjälper oss att förstå och reflektera över vår tillvaro.

Sist men inte minst det finns väl inte ett mer lättåtkomligt konstnärligt uttryck än en skulptur: tillgängligt dygnet runt, sommar som vinter, i regn eller solsken och när du vill.

Frank Holvik (C)