Bengtåke Carlson. Fotomontage: Mostphotos

Dagny glömmer jag aldrig

Det har av någon anledning fallit på min lott att skriva många porträtt. Att intervjua människor om det som ligger dem närmast av allt – nämligen de själva.

Väldigt roligt har det varit – och är det – detta att skriva människor. Och det går förstås inte att komma ifrån att vissa har varit roligare än andra. Bara en enda gång har det hänt att jag lämnat en person utan tillräckligt med anteckningar för att kunna skapa något. De frågor jag hade, besvarade han ytterst kort och några andra frågor kom jag inte på

En gång träffade jag en person som krävde fler än en träff och där det slutade med inte mindre än tre artiklar. Om jag avslöjar att det gällde Bertil Andersson – Bertil i Myggenäs – så är det i alla fall få äldre Tjörnbor som är förvånade. Han kunde berätta hur länge som helst. Och det var intressant hela tiden.

Nu har jag honom på tio-tolv band och en gång hoppas jag få tid att skriva något utifrån dem. Det kunde säkert bli intressant.

Men ska jag plocka fram en person, bland alla dem jag mött, så blir det inte en person på Tjörn. Det blir en person i Skövde. Dagny Odencrantz i Skövde.

Någon gång under sommaren 1985 fyllde hon 90 år och skulle intervjuas – porträtteras. En fotograf och jag åkte till henne och hon kom och mötte vid grinden. Sedan sprang hon uppfört trapporna till dörren och vi insåg att riktigt som vilken nittioåring som helst var hon inte.

Långt ifrån, skulle det visa sig.Som ofta var fallet, började hon med att säga att hon egentligen inte hade nåt att berätta – fast så la hon till att hon förstås hade suttit i knät på madame Curie.

Fotografen och jag tittade på varandra och meddelade varandra blickledes att detta nog kunde bli något.

Dagny hade varit gift med en hög domare vid tingsrätten i Skövde . Hennes flicknamn var Ångström och både farfar och far var professorer vid Upsala universitet. Farfar kom på ett avstånd så kort att det inte ens är nåt att skriva om i ett sånt här sammanhang. Samme man har en asteroid och en månkrater uppkallad efter sig så det är ingen dålig farfar.

Kvällen innan det var utdelning av nobelpris kom alla naturvetenskapliga pristagare hem till Dagnys i Upsala på middag. Då passade Dagny och hennes bror på att blanda farbrödernas galoscher, vilket inte var så populärt senare om aftonen. Madam Curie fick priset två gånger och det var vid hennes besök Dagny satt i knät.

1913 satt hon i ett öppet flygplan över Paris. Väl nere igen fick hon bannor för att hon inte haft ett förkläde med sig.

På väggen hängde ett familjeporträtt. Det var taget 1897 av hennes far och i knät på sin mormor satt Dagny, två år.

Mormor, berättade hon, var född 1822. Hennes far kände en person som var med på slottet när de sköt Gustaf den tredje.

Marken gungade till under både fotografen och mig. Han skulle gått för länge sedan men hade blivit kvar.

Jag glömmer aldrig Dagny, och är oerhört tacksam att jag fick dela hennes berättelse. Trots att hon egentligen inte hade nåt att berätta.

Bengtåke Carlson

0303 72 82 25

Relaterade artiklar
Fler artiklar