Gustav tar plats i filmen om Ted Gärdestad

Att han har en kändisdubbelgångare gav honom rollen. Snart syns Gustav Orvefors från Skärhamn i filmen om Ted Gärdestads liv.

– Det är en riktigt rolig roll, säger han.

Han surfade för en tid sedan runt på en jobbsajt och fick plötsligt syn på en bild av sig själv.

– Jag blev rätt förvånad och undrade var den kunde komma ifrån, om det var en spelning jag gjort med mitt band eller så. Sedan insåg jag att det var en bild på Janne Schaffer som ung.

Det visade sig vara produktionen bakom filmen om Ted Gärdestad som sökte någon till rollen som artistens vän och gitarrist Janne Schaffer. Gustav, som visserligen regisserat en del film tidigare men aldrig skådespelat, tänkte att det kunde vara värt att söka i alla fall. Han fick rollen, och är just nu mitt uppe i arbetet med filmen.

Från Nordvik

Nyligen har de avslutat inspelningarna på Västkusten, då han kunnat mellanlanda i sitt barndomshus i Nordvik, där släkten bott i generationer.

Han har aldrig träffat Schaffer, men försökt kolla de spelningar som finns från tiden och mer sentida intervjuer, för att skapa sig en bild.

– Det är lite speciellt att försöka efterlikna en verklig person. Man får nog göra det på sitt eget sätt, men jag tror vi är ganska lika också. Ganska lugna och jordnära båda två.

”Mer tunga”

Även Schaffers karaktäristiska minspel har han fått öva in. ”Mer tunga” har varit en vanlig instruktion från regissören under inspelningarna.

– Han har ju ett väldigt speciellt sätt att köra in tungan i kinden när han fokuserar och jag tänkte först att det nästan är taskigt att göra det för mycket, men teamet ville bara ha mer av det. Jag hoppas han inte blir sur när han ser det. Men han har nog självdistans, säger Gustav och ler.

Melankoli

Rollen är ganska stor, Schaffer var förutom kollega också en nära vän till Ted.

– Som jag förstått det var det han som invigde Ted i rocklivet, lite som en mentor i den världen.

Sin egen relation till Ted Gärdestad och hans musik beskriver han som lite dubbel.

– Det finns ju den här mysiga, fina bilden som man vuxit upp med – sol, vind och vatten och allt det där. Men man känner också av en tydlig melankoli i hans låtar. Det finns något mörkt och abstrakt och en vacker sorgsenhet över barndomsminnen och det som varit.

Lotta Hohner

lotta@hohner@lokaltidningensto.se

Relaterade artiklar
Fler artiklar