En annorlunda påsktid, högtid eller bara tid

Vaknar igen av att himlen är otroligt blå och solens strålar slåss om att ta sig igenom gardinerna. Äntligen är våren på gång tänker jag och tittar på termometern som är över fem grader denna tidiga morgon. Idag, som är min lediga dag på veckan, ska jag nog sätta mig i bilen och besöka mamma. Jag ska ta med mig färska räkor som hon älskar och bakelse, hon ska också få en stor bukett med frasiga tulpaner. Plötsligt slog mig sanningen som ett knytnävsslag i magen, jag får inte hälsa på min mamma.

Som enda barnet och snart den enda som ringer kontinuerligt till henne, så får jag inte besöka mamma.

På hemmet har flera insjuknat i Corona och några har somnat in för gott.

Är det synd om mig, knappast. Är det synd om mamma, inte det heller, hon mår bra.

Flera tidningar hänger ut ålderdomshem, ansvariga personer, slarv och syndabockar. Jag är och förblir tacksam. Mamma var lite febrig i början på veckan och hon blev testad direkt, ingen Corona.

Är det någon som testar personalen, nej då, bara de som bor på ålderdomshemmet.

Tänk om dessa människor inte fanns. Dessa människor som inte har släktband eller är vän från förr till just min mamma, men ändå riskerar sin hälsa, till och med sin familj och sina vänner hälsa med att ta hand om just min mamma.

De hjälper till med toalettbesök, dusch, frukost/lunch/middag/kvällsmat. De är i närheten av flera andra mammor och pappor/mor och farföräldrar som inte kan tvätta händerna eller dränka dem med handsprit och flera av dem hostar och nyser utan att använda vare sig händer eller armveck. Jag tror i dagsläget att det inte är många utav oss som hade velat eller vågat riskera vår egen hälsa.

När jag lämnat barnen på skolan åker jag inte till fiskbilen för att köpa räkor, utan köper istället en fin räksmörgås till mamma, för att underlätta för personalen. Jag köper inte ett bakelse som hon behöver hjälp för att äta, utan jag köper en chokladbit, som hon kan äta själv. Jag köper dock tulpanbuketten, men jag köper två, en till mamma och en till personalen. Jag skriver inget kort till mamma, hon kan inte läsa själv längre, men jag skriver däremot ett kort till personalen TACK! NI ÄR FANTASTISKA, GLÖM ALDRIG DET! Kram från en trygg anhörig.

Tacksam dotter