Människor i kris är fascinerande att studera!

Jag arbetar som mellanchef i en stor organisation i STO-området. För ungefär en månad sedan började jag först känna av Covid-19. Det första tecknet var att såväl medarbetare som kunder helt plötsligt började bete sig väldigt annorlunda. Sedan dess har jag mötts av olika oväntade beteenden som avlöst varandra. Nu lyfter jag blicken och väljer att betrakta dessa ageranden i ett metaperspektiv. Jag tänker mig det som en beteendevetenskaplig betraktelse över människors reaktioner i kris. Av hänsyn till medarbetare och kunder vill jag vara anonym såväl avseende mitt eget namn som den bransch jag arbetar i. Min avsikt är ingalunda att dra någon person i smutsen eller beklaga mig – jag vill bara förmedla en betraktelse från mitt perspektiv. Och förhoppningsvis skänka hopp om tillvaron efter Corona.

Den första vågen sköljde över mig utan förvarning. Alla var upprörda över att de saknade information från mig. Av besökare, telefonörer och mejlavsändare erfor jag på nolltid att alla tyckte att jag borde ge dem mer information om rådande virusläge. Nästa våg översköljde mig med tacksamhet över min handlingskraft. Den tredje vågen var aggressiv och visade att de trodde mer på information på sociala medier än från mig eller andra källor. Med några dagars mellanrum följde olika reaktioner i vitt skilda riktningar. Om jag snabbspolar visar de kommande veckorna reaktioner som aggressivitet (utfrån vad man gissade skulle bli mitt nästa beslut), irritation (över Anders Tegnells uttalande), frustration (över regeringens beslut) och oro (över vad jag egentligen skulle besluta och vad det skulle få för konsekvenser). Medarbetare ägnade större delen av sin arbetstid åt att förfasas och spekulera, slå på djungeltrumman och återge information från olika sociala medier uppblandat med uttalanden från senaste presskonferensen. Många kunder hörde av sig med liknande reaktioner.

Eftersom Folkhälsomyndigheten nu uppmanat alla med lättare förkylningssymptom att stanna hemma, tog det inte lång tid förrän många medarbetare fick stanna hemma med lätt feber, hosta eller snuva. Vikarier gick inte att få tag på och arbetet måste utföras. Nu gick vi in i en ny fas. Plötsligt krävdes mer av de som var friska. Tillfälliga omflyttningar och nya lösningar var tvungna att ske för att hålla verksamheten igång. Arbetsplatsen präglades av hjälpsamhet, lösningsfokus, arbetsvilja och generositet på ett sätt som jag inte skådat tidigare. Medarbetare ställde upp och gjorde betydligt mer än vad som krävdes, de som var sjuka försökte jobba hemifrån så gott det gick och kunder hörde av sig och ville stötta eller bidra på olika sätt.

Ovanstående är det jag sett under de gångna veckorna i min närmaste omgivning. Min reflektion kring dessa olika reaktioner och beteenden är följande:

Jag tror att människors beteende ger betydligt större effekter än Covid-19. Detta virus lyckas ta fram såväl de värsta som de bästa sidorna hos många människor – vilket i sig är oerhört intressant. Varför blir många människor som förbytta när en kris uppstår? Vad är det som händer i folks huvuden?

Utan att jämföra grader i helvetet, skulle jag vilja hänvisa till vissa slutsatser som forskare dragit av att studera offer från Vietnamkriget och Auschwitz bland annat. Det förklaras enklast med att människor som drabbas av en tragedi av något slag hanterar den olika bra beroende på hur de lyckas förhålla sig till det som sker. Genom att förmå sig att tänka positivt och anta ett förhållningssätt av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i tillvaron – oavsett hur hopplöst och eländigt allt ter sig till det yttre – desto lättare har de att återhämta sig och återgå till ett ”normalt” liv efteråt.

I STO-regionen – precis som i övriga världen – har vi nu drabbats av en kris som vi inte vet något om vad gäller utveckling eller tidsaspekt. Min metabetraktelse av Covid-19 är att de människor som utvecklar nya positiva egenskaper, hittar nya lösningar, uppfinner saker som underlättar för de som lider i Coronakrisens spår, kommer att bli vinnare. Det är de som hittat en känsla av sammanhang. De kommer att överleva Coronakrisen – på mer än ett sätt! Utan att slå mig för bröstet tror jag nog att jag lyckas sitta ganska still i båten och rida ut dessa vågor av olika slag, men framför allt har jag – genom mina betraktelser – lärt mig en massa nya saker om personer i min närmaste omgivning.

Nu vet jag vilka som inte klarar att hantera krisen och vilka som gör det. Jag har blivit besviken på vissa och lyckligt överraskade av andra. Hur DU än förhåller dig till allt det ofattbara som sker här och nu – tänk på vad du kan lära dig om dig själv och andra mitt i allt detta. Du får en gratislektion i beteendevetenskap bara genom att se dig omkring. En sak är nämligen säker: Människan är fascinerande att studera! Oftast är det väldigt positivt och roligt att jobba med människor! Om inte annat, så för att det är så lärorikt.

Betraktaren