Det kokar om resecentrum

REDAKTÖREN Vägen till ett resecentrum är allt annat än spikrak. I över ett decennium har frågan varit uppe på agendan, för att sedan glömmas bort, för att sedan få ny aktualitet. Det har gått långsamt helt enkelt men senaste tiden har det börjat röra på sig rejält. Nyligen bjöds invånarna in på så kallade samrådspresentationer. Vi har fått en bild av hur resecentret kommer att se ut och hur det är tänkt att placeras. Jag vet inte varför men jag älskar sådana där gestaltningsbilder där folk flanerar runt som i ett modemagasin. Tjusiga bilder till trots är det inte alla invånare som ställer sig och gör vågen…

Nej, senaste veckan har ni läsare kunnat följa den lokala debatten som handlar om just resecentrums placering och nytta. Här har det inte spridits några lovord om satsningen. Istället har planen blivit sågad jäms med fotknölarna på insändarsidan. Samhällsnyttan ifrågasätts: Är det för invånarna eller för torgägarna som satsningen görs? Samtidigt framförs kritik mot att placeringen knappast kommer lösa den trafiksituation med köer som redan i dag är ett stort problem. Och hur långsiktigt har kommunen tänkt?

Hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma ifrån att järnvägen klyver samhället. Det som en gång i tiden var en av förutsättningarna för att Stenungsund skulle växa fram och blomstra har i dag blivit en bromskloss för centrumutvecklingen. Att leda godståg med farliga kemikalier genom samhället och låta dessa samsas med passagerartåg på samma spår är ju inte helt optimalt, oavsett om det finns ett resecentrum eller inte.

Om vi haft en tidsmaskin kunde vi åka tillbaka och berätta att petrokemifabriker helst inte ska placeras så nära samhället. Vi kunde berätta om nyttan med att bygga dubbelspår från början, att ta höjd för ett ökat trafikflöde, att bygga planskilda korsningar samtidigt som man anlägger vägen, det blir billigare så i längden. Eller kanske helt enkelt låta bli att lägga järnvägen mitt i smeten.

Nu äger inte Stenungsund kommun en tidsmaskin. Därmed sitter man kvar i den rävsax som man gjorde när man tog beslut om var resecentret skulle placeras för sisådär fyra, fem år sedan. Det fanns flera alternativ. Men i ärlighetens namn var inget helt klockrent eftersom grundproblemet består: Järnvägen klyver centrum och det råder platsbrist runt spåret. Idéer på att leda om banan utanför centrum och lägga den jämte E6 kommer att bli för dyrt för att få med alla på tåget (!), även om förslagen låter genomtänkta.

Trevlig helg!

Jonas Rindefjell

Chefredaktör