Ett försvarstal till året 2020

KRÖNIKA Jag tycker lite synd om 2020. Kanske beror det på att jag har en tendens att personifiera saker. Typ årtal och så. Min fru är ännu värre, det är något av en tröst. Hon personifierar, koppar, fat och andra döda ting. Även bilar. Nåde den som snackar skit om hennes Ford. ”Den kan ju bli ledsen”, som hon säger.

Även om du inte är som oss så måste du väl hålla med om att 2020 fått ta emot mycket skit. Jag minns inget år som så många pekat finger åt, bett att dra åt helvete. På sociala medier dränktes flödet av kommentarer som ”ett skitår är till ända” och ”nu kan det bara bli bättre”. ”Tack för att du kom 2021”, skrev någon, ”2020 är lika saknad som syfilis”, skrev en annan.

Jag ser det därför som min plikt att stå upp för 2020, att vara det årets jourhavande medmänniska. Det passar också väldigt bra nu eftersom ett av mina nyårslöften, precis som vanligt, var att bli en bättre människa på alla sätt. Jaja. 2020, här kommer mitt försvarstal till dig.

Kära 2020,

För många människor har du blivit ”det där året”. Året då allt sket sig. Året då människor dog, företag lades ner och flygen stod stilla. Som om du personligen bär ansvaret för det. Försök att lyssna med urskiljning. Försök att inte ta åt dig. Det är egentligen inte dig de är sura på. Det är inte du som gjort fel.

Ska förresten hälsa från Moder Jord. Minns du henne? Vi satt och drack kaffe en dag i somras, naturligtvis med två meter emellan oss. Hon nämnde i förbifarten att hon mådde bättre än på flera årtionden. Så för henne var du en välbehövlig paus.

Personligen vill jag också tacka dig för några saker. Till exempel för att din sommar var den bästa på länge. Jag och min fru hade äntligen ett bra svar på varför vi inte kunde åka utomlands när ungarna började tjata. Det är så trist att hela tiden dra upp det där med att vi inte har råd. Och nu slapp de också komma tillbaka till skolan och vara annorlunda, det visade sig att flertalet hade semestrat hemma. Tack.

Tack också för att vi introverta fick ett eget år. Ett år då vi hade rimliga skäl för att avstå bjudningar, mingel, fester och sådant. Det är ju så jobbigt att hela tiden komma med undanflykter. Helt plötsligt var vi liksom de som gjorde rätt. Helt plötsligt var det inte de extroverta som var normen. Tack för det.

Tack för dina 365 dagar av sol, regn, blåst och gråväder. Tack för att våren kom som vanligt, för att sommaren följde precis som vanligt. Tack för dina morgnar och kvällar, vardagar och helger. Tack för att högtiderna kom, även om vi fick fira dem lite annorlunda.

Tack för skrattiga dagar, gråtiga dagar, gäspiga dagar och skutt-i-benen-dagar. Och du, 2020, kom ihåg detta är du snäll. Det snackas mycket om dig. Om att du tagit ifrån människor saker, att du var det vidrigaste året på decennier. Tänk då på hur många som öppnat sina ögon. Som sett hur viktig familjen är, vad en kram betyder och vilka som har de viktigaste jobben i vårt samhälle. Du har varit en ögonöppnare. Tack.

Med vänlig hälsning, Daniel.

Daniel Lindell 

Tummen upp

Nyårslöften. Jag älskar att utlova dem.

Tummen ner

Nyårslöften. Är världsbäst på att bryta dem.