Fast i Thailand efter mc-olycka – nu kämpar familjen för att få hem honom

Alla livstecken från 61-årige Stewe Johansson som vistas i Thailand upphör helt plötsligt i början av november. Hans barn går ut med efterlysningar på Facebook. En vecka senare är han lokaliserad. Fastspänd i en säng på ett sjukhus med en allvarlig skallskada.

Det var i våras som 61-årige Stewe Johansson från Jörlanda beslöt sig för att gå i pension. I somras reste han till Thailand för en längre vistelse. Stewe är en flitig användare av sociala medier och därför tar det inte många dagar för familjen att förstå att något hänt honom när hans inlägg helt plötsligt upphör.

– När jag pratade med honom sista gången innan allt det här så berättade han att han ville flytta närmare Pattaya. Vi blev osams om det, men nu när det blev tyst på Facebook trodde jag att han kanske var ute för att leta någonstans att bo. När min faster ringde mig och var orolig sade jag till henne att ha lite is i magen, säger Sandra Sjöholm, dotter till Stewe.

Dagarna går och nu börjar alla bli oroliga på riktigt.

– Vi lade ut efterlysningar på alla Facebooksidor vi kunde komma på. Våra egna och alla som hade med Thailand att göra. Vi fick ingen hjälp från vare sig UD eller ambassaden. Pappas exfru är från Thailand och hon hjälpte oss.

Den 17 november dimper en bild ner i systern Fridas messenger med texten ”Kan det här vara Stewe?”. Mycket riktigt var det pappan på bilden. Han hade lokaliserats av en thailändare som sett efterlysningen. Stewes före detta hustru får tag i sin ex-man på telefon, men han är helt förvirrad och vet inte ens vad han heter, berättar hon efteråt för Sandra.

– Då hade jag ändå varit i kontakt med både ambassaden och UD och fått besked att han inte var på just det här sjukhuset. Allt det här har varit så sjukt. Vi har fått fixa med allt själva, men som tur är har vi fått hjälp av andra människor.

Sandra får bland annat kontakt med en svensk läkare som hjälper henne med telefonnummer och kontaktuppgifter till ansvariga på sjukhuset och hon får lite närmare besked.

– Vi förstår av samtalet att han åkt mc och blivit påkörd av en bil. Det är en hit and run säger de. Han har fått en massiv hjärnblödning och de har sugit ut blod.

Väl lokaliserad måste familjen skicka någon dit för att hjälpa honom på plats. Sandra som är extremt flygrädd, men som har alltid drömt om resa till Thailand, tvingas nu resa till en för henne helt okänd plats, på egen hand under omständigheter hon inte kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi.

– Jag var så rädd innan jag skulle åka att jag trodde jag skulle kollapsa.

När hon kommer fram till Rayong hospital får hon en chock. Pappan ligger fastspänd runt hals, vrister och handleder i en säng med nedkissad våt madrass med blöja på sig. Han vet inte vem hon är.

– När jag tittade honom i ögonen såg jag att han var inte där. Han kände inte igen mig.

Med sig till sjukhuset har hon en kompis till sin pappa som också vistas i Thailand. Han filmar deras möte som Sandra också visar för mig under intervjun. Och det är en obehaglig filmsekvens där Sandra försöker få kontakt med sin pappa som är mycket förvirrad.

– Det hann inte gå fem minuter förrän en sköterska kom in och sade att de ska skriva ut honom. Jag frågade om de var helt galna. Min pappa har haft en massiv hjärnblödning och är inte i något skick att skrivas ut.

Till saken hör att Stewe har ett långvarigt alkoholmissbruk bakom sig. Sandra vet av hans beteende att han ovanpå skadan också lider av svår abstinens.

– Jag känner min pappa. Jag såg direkt att han led av det.

Hon ringer en sjukvårdskunnig vän i Sverige som skickar en lista på mediciner som ska dämpa symptomen och som kan lugna hans upprörda tillstånd något.

– Jag ger den till personalen efter jag fått övertygad dem om att pappa inte alls ska skrivas ut. Han var så förvirrad. Jag sade till personalen att jag gärna kunde betala för att han fick komma till en psykiatrisk mottagning istället, samtidigt som jag försökte få honom till Bangkok hospital i Rayong som är ett bättre sjukhus.

Hennes åtta dagar i Thailand har varit en lång kamp för att pappan ska få rätt vård.

– Jag vet att om man blir påkörd av en bil har man rätt till en högre summa i försäkringspremier om man är intagen i mer än 20 dagar på sjukhus. När jag kom dit och de ville skriva ut honom hade det gått 20 dagar.

Med hjälp av en norsk läkare har Stewe nu hamnat på ett vårdhem.

– Den läkaren har varit helt fantastisk. Hade det inte varit för honom vet jag inte var vi hade varit i dag. Enligt läkare på det första sjukhuset så var pappa i skick att flyga hem. Den norska läkaren sade att hade jag gjort det så hade jag landat med en död pappa.

Innan Sandra reste hem från Thailand i fredags fick hon pappan intagen på ett vårdhem. Nu väntar familjen på att rätt diagnos ska ställas och att det ansamlade blodet i huvudet antingen ska absorberas upp av kroppen, eller med ett kirurgiskt ingrepp.

– Den norske läkaren säger att han helst vill det ska göras ett ingrepp för att få ut blodet. Vi ska avvakta lite. Jag vill helst inte att de ska gå in och borra i huvudet på honom igen.

Systern Frida har startat en insamling via Facebook där familjen ber om ekonomisk hjälp att få hem honom. Hittills har nästan 47 000 kronor donerats.

– Vi har bara fått ut 2 500 från den fonden ännu så länge så familjen har tagit alla sina besparingar, nästan 50 000 kronor. Vi ska också få en exakt summa för vad det kommer kosta att få hem pappa, säger Sandra Sjöholm.

De donerade pengarna har gått till att betala vården för Stewe och för Sandras omkostnader. Familjen hoppas på en försäkring via en tidigare arbetsgivare till Stewe, eller via thailändska myndigheter då han blivit påkörd av en bilist. I väntan på besked om det behövs varenda krona för Stewes vård.

– Blir det pengar över så kommer vi donera allt till Stadsmissionen och deras arbete med hemlösa. Det känns otroligt viktigt för oss. Min egen pappa kunde varit hemlös med hans historia. Vi kommer att redovisa allt för de som donerat pengar. Vi kommer också starta en ny insamling för att försöka få ihop pengar till hemresan.

Annika Sahlin Ottosson

annika.sahlin@lokaltidningensto.se