”Jag är dålig på att berätta att jag är bra”

Etta på NM, tvåa på SM och trea på VM i tempolopp. Allt under en säsong.

Hennes stora mål den här säsongen är det tempo-VM som avgörs i Polen i slutet av augusti.

– Målet är att komma på pallen igen men jag har ingen aning om hur konkurrensen ser ut, säger tävlingscyklisten Charlotte Brems.

Att ta medalj hör nu inte till ovanligheterna för den 44-åriga tävlingscyklisten från Stenungsund och med så många medaljer är frågan var de förvaras någonstans.

Ligger de i en hylla för sig eller i en skokartong på vinden?

– Ha ha, de ”vanliga” medaljerna från så att säga tävlingar i mängden hamnar nog i en låda någonstans, medger Charlotte.

– Men alla de andra medaljerna hänger i en hög i sovrummet. Det är typ tolv SM-medaljer, fyra NM plus VM-medalj. Jag ser dem – de hänger i mitt sovrum – men ingen annan gör det. VM-medaljen hänger i alla fall längst fram.

Tog en paus

Charlotte representerar och tävlar just nu för sin moderklubb Svanesunds CK på Orust vilket hon gjort sedan 2001 med undantag för några år i CK Sundet från Stenungsund.

– Fast då var det långlopp på mountainbike och det mest för att det var kul. Som alla andra skulle jag också köra Vätternrundan. Det skedde 2003, säger Charlotte.

Hon fick blodad tand och bytte mountainbikes mot landsvägscykeln vilket skedde i samma stund som Svanesund startade ett damlag på elitnivå. Charlotte körde i laget och tävlade både i Sverige och Norge fram tills 2007.

– Då gifte jag mig och fick sedan barn, säger Charlotte som av naturliga skäl tog en paus under några år innan hon återupptog cyklingen igen för sex-sju år sedan.

Bättre nu än då

Charlotte tycker att hon nu är både starkare och bättre än vad hon någonsin var innan hon bildade familj och tog paus.

Vad beror det på?

– Jaa, du…vet faktiskt inte. Eller jo – då säsongade jag. Jag arbetade som skidlärare i åtta år och sedan som pistör. Eftersom jag stod i backarna konstant hela dagarna, arbetade 50-60 timmar i veckan och sedan tränade blev kvaliteten på träningen inte lika bra, förklarar Charlotte.

– När jag kom hem i maj var tävlingssäsongen i cykel redan igång. Jag var oftast väldigt bra mot slutet av säsongen för då hade jag liksom kommit igång. Och det är nästan alltid tempo som har gått bäst för mig; jag är lite för feg för linjelopp…

”En hyfsad säsong”

Bäst just nu gäller onekligen för Charlotte som bakom sig hade ett synnerligen lyckat 2018.

– Jag tog brons på tempo-VM i Varese i Italien för damer 40 – det som kallas för master. Dessutom blev det ett silver i SM för damer 40 och ett NM-guld på det. Det var en hyfsad säsong, ha ha!

Då är du med andra ord bra som cyklist?

– Ja, men jag är samtidigt väldigt dålig på att berätta att jag är bra, säger hon och ler.

– Jag hade klarat mig bra i elit, i alla fall i tempo. Jag kollade resultatlistan efter tempo-SM. Jag hade kommit topp tio i Sverige men då jag arbetar heltid och har familj och hus. Det är det hela tiden ett pussel för att få ihop träningarna. Jag känner inte heller att jag kan vara ute och tävla varje helg, säger Charlotte som i snitt lägger mellan sju och tolv timmar i veckan på cyklingen med betoning på intervallpass.

Och för er som undrar: jo, hon får ta semester för att kunna tävla och får ta det mesta av kostnaderna ur egen ficka.

Formtopp i augusti

I Sverige har hon god koll på konkurrensen – den som blev etta på tempo-SM förra året lyckades Charlotte slå i årets första tävling med hela 25 sekunder – men på ett VM är det i princip omöjligt att ha koll på alla ryttare.

Årets upplaga avgörs den 29 augusti-1 september i Poznan i Polen. Månaden är intensiv då SM går den 17 augusti i Jönköping medan NM den 3 augusti avgörs på Åland.

– Det är där (läs: i augusti) som formen ska vara på topp. Och jag är ingen ”spurtare” – jag är ett diesellok. Det är därför jag gillar tempo för då kan jag hålla mitt tempo.

– För att bli så stark jag kan tills dess är planen att cykla några långlopp på mountainbike vilket jag fortfarande tycker är kul. Det är lite samma sak som tempo, bara att trampa, bita ihop och hoppas att pannbenet är tillräckligt starkt för dagen.

Hoppas på pallen

Blir det fler VM-medaljer att hänga upp där hemma?

– Jag hoppas det! Målet är att komma på pallen men allt måste stämma den dagen och jag vet inte vilka som kommer, säger hon.

– Målet förra året var egentligen att komma topp tio. Då skulle jag vara glad. Det var ett realistiskt mål. Jag skulle vara överlycklig om jag kom topp fem. Och så hamnade jag på pallen….

– Det var först när jag klev upp på pallen – de hade inte räknat fel, det var sant! – som det blev på riktigt. Min man har en bild på mig när jag sitter på flygplatsen, tar fram medaljen och börjar klappa den, ha ha!

– Men målet är väl egentligen att göra det bästa jag kan göra, att jag har tagit ut mig så mycket som jag bara kan. Sedan får man hoppas att det räcker.

Tony Balogh

0303-72 82 24

tony.balogh@lokaltidningensto.se