• Bengtåke Carlson

    Kampen mot inneskorna

    Jag såg i förra veckan ett nyhetsinslag som berättade att det var nån form av gurgel i Göteborgs hamn.

    Det är inte alldeles ovanligt, och jag har själv skrivit om det vid nåt tillfälle. Jag minns inte vad det gällde då, men såhär, många år senare, kan jag i alla fall konstatera att de inte tvingades ha inneskor.

    Den enda gång jag varit personligt inblandad i nåt som kan betraktas som en konflikt, så gällde det inneskor.

    Jag – och en hel klass med mig – hade just börjat sjätte klass. Det var i Kållekärr och det måste ju ha varit hösten 1963. Till Tjörn hade det kommit en ny lärare, vars namn jag inte ska nämna, men han hade i alla fall just kommit hem från Afrika. Jag vet inte om det var därifrån han hämtat idén med olika skor inne och ute, men en dag förklarade han i alla fall att från och med dagen efter ville han att vi bytte skor när vi kom in från rasten.

    Hans argument för detta minns jag inte, men å andra sidan var detta i en tid då lärare kunde ha vilka idéer som helst, utan att behöva motivera dem alls. Lärarens ord var lag – sa han att vi skulle ha inneskor, så skulle vi ha inneskor. Inget att diskutera, bara att lyda.

    Fast ändå inte riktigt. Det var som om detta med inneskor väckte nån sorts slumrande ifrågasättande hos oss. Vi började visserligen enligt lärarens instruktioner, men rastens fotbollsmatch kunde nu fördröjas något eftersom vi bytte några meningar om att detta i alla fall var aningen korkat. Varför skulle man ha olika skor inne och ute?

    En och annan tyckte kanske det var bra, men det var de som också tyckte man skulle tvätta händerna före lektionen – märkligt folk, med andra ord.

    Så väcktes en tanke – vem det var som väckte den, minns jag inte men den väcktes i alla fall. Vi skulle protestera – vi skulle opponera oss. Vi skulle göra klart att detta med inneskor, var en idé vi inte uppskattade.

    Så under en rast skrev vi två meningar på tavlan. Jag är idag ganska säker på att magistern uppmärksammade att nåt var på gång. Några elever var kvar klassrummet – visserligen iförda inneskor, men i alla fall. De borde vara ute och spela fotboll eller falla och slå sig eller nåt annat man gjorde under rasterna på den tiden.

    När han kom in från rasten, fann han två meningar på tavlan. Det stod ”Vi vill inte ha inneskor” respektive ”Bort med inneskotvånget”.

    Han stod ett bra tag och betraktade texten.  Så satte han sig ner – utan att ta bort den. Så satt han tyst och det fanns nog en och annan i skolsalen som lika gärna hade hört honom skälla.

    Men det gjorde han inte. I stället började han argumentera för inneskorna.

    Varför det var bra att ha olika skor inne och ute – att vi ju inte gick in med ytterskor hemma.

    Jag kan inte påminna mig att det var nån annan än han som talade. Möjligen var han lite imponerad av att vi vågade säga ifrån som vi gjort.

    Jag vill inte påstå att det var Joe Hill-stämning i lokalen direkt, men det slutade i alla fall med en kompromiss. Vid dåligt väder – inneskor. Annars inte.

    Lite senare skaffade samme lärare vattentoalett till skolan efter en del diskussion med politikerna och en artikel i en lokal kvällstidning.

    Klart att han kunde nu. När vi fått honom  i form.

    Bengtåke Carlson

    0303 72 82 25

    Relaterade artiklar
    Fler artiklar