Anna Berglund

Sociala medier blir platsen för rättsprocess

Om alla på jorden hoppade samtidigt, skulle vi tillsammans med hela mänsklighetens gemensamma kraft kunna och få något att hända? Minns den där tesen som florerade för längesen och svaret från enhålliga forskare och experter. Nej. Inget skulle rubbas eller sättas ur spel om vi så landade på exakt samma millisekund. Inget, absolut inget skulle förflyttas eller ändras på.

Metoo-rörelsen grundar sig i samma idé, att omfatta alla, hela jorden vid en given tidpunkt. Att kunna påverka det vi tror oss vara fast i. Men till skillnad från jordens atmosfär och fysikaliska lagar, handlar Metoo om en mänsklig företeelse bortom naturlagar, där ett gemensamt hopp faktiskt kan flytta oss från en punkt till en annan. Där vi i ett andetag, klick och ambition startar något. Där ingen av de drabbade längre står ensamma. Som min vän som i det längsta våndades för att skriva #metoo, för oron att någon skulle fråga vad som hänt. För då skulle hon kanske känna den där skammen igen, som ju inte var hennes. Men hon gjorde det och att skriva orden blev ännu ett sätt att slå fast; det var inte mitt fel, skulden är någon annans, men aldrig min.

Såklart ska alla fähundar som inte kan hålla fingrar eller orden i styr ska åka dit så det ryker. Anmäl, låt det prövas och hoppas på dom. Men när sociala medier blir platsen för rättsprocess kryper obehaget på, när man där avhandlar sanningar och utdelar straffsatser och domar. För främst tänker jag på barnen, de vars fäder och anhöriga säkerligen betett sig som svin, men som också drabbas av allt det där på nätet, de inte har någon som helst del i. Sätt åt dem som förtjänar det, men skydda dem som ska skyddas. Och det är i princip alltid barnen som behöver skyddas där vuxenvärlden brister.

Och sen då? När alla delat och gjort synligt den skrämmande omfattningen, hoppas det då finns massa råg i ryggen att gjuta nytt av. Så det som startade som en nätrörelse som blottade vidden av tillståndet, släpat ut skyldiga ur mörka skrymslen, fått anmälningarna att öka och de nedtystade att våga, fortsätter verka på allvar. Vi behöver ett rejält mediadrev efter de goda exemplen och de män som höjer rösterna, står jämte med knutna nävar och agerar motkraft. Vi behöver konkret handling, utvägar, utrensning av ruttna strukturer och maktförhållanden. Där alla berättelser om övergrepp som skrämmer och förfasar oss, ger energi till förändring. Anställ fler vuxna i skolorna som har tid att prata om det här, ha jämlikhetsombudsmän på varje arbetsplats så länge det behövs, lika starka om fackförningarna. Ha koll på Internet och den lättillgängliga porren som snedvrider ungas bild av sexualitet och samtycke. Gör politik av problemet, och gör det nu.

Så vi kan få till det där gemensamma jämfotahoppet som kan förflytta oss från en destruktiv, ojämlik punkt till en sund och jämlik. Sen får det gärna bli naturlag som aldrig kan rubbas.

Anna Berglund

Hiss

Att vi ställer tillbaka klockan till sitt rätta läge imorgon, söndag.

Diss

Att den där timmen togs ifrån oss i våras. Ett tokigt påhitt som vi dragits med sen 80-talet i Sverige. Dags att ompröva.

Relaterade artiklar
Fler artiklar