Tryg kom hem till Kanada – till slut

En speciell upplevelse som människa betraktad och en särskild erfarenhet som hockeyspelare. Säsongen 2019/20 avslutades i dur men hemresan för Tryg Strand, en av Stenungsund HF:s tre kanadensare, blev besvärlig. Men det finns ju mer att berätta. Som att vinterbada vid Dyröns bastu och surfa i Marocko.

Att ta sig till Sverige hösten 2019 var ganska enkelt för Stenungsunds kanadensiska trio Hunter Stewart, Tryg Strand och Derek Thorogood. Att åka hem däremot var på grund av ja ni vet vad problematiskt.

– Från början hade vi biljetter hem den 30 mars, säger Tryg.

– När säsongen var över och vi inte nådde fortsatt playoff hade vi möjligheten att stanna kvar och träna med laget eller åka hem tidigare. Derek Thorogood valde att resa runt i några veckor och åkte sedan hem i mitten av mars vilket var precis innan allt började med reserestriktioner.

– För egen del funderade jag på att åka senare, mot slutet av april eller början av maj, för att kunna hälsa på en del släkt i Norge. Jag skulle ha mött upp med en barndomskompis, som är bosatt i Schweiz, för att åka runt en del.

Galna priser

Men när USA började stänga sin gränser för in- och utresande fick alla planer ändras samtidigt som efterfrågan på alla flighter som gick direkt till Kanada sköt i höjden.

Inte blev det enklare av att land efter land i Europa hamnade i karantän plus att Tryg och lagkamraten Hunter Stewart inte kunde boka om flighter online.

– Vi fick inte tag på någon person som kunde hjälpa oss, antagligen för att de var så anhopade av förfrågningar. Hunter och jag åkte till slut till Landvetter för att kunna prata personligen med personal, säger Tryg som i övrigt hyllar Mikael Holm i Stingers sportgrupp för alla timmar han lade ned och det till och med på Holms födelsedag.

– En del priser på vissa flighter var, på grund av trycket, helt galna. Vi talar om 45 000 kronor! Men vi hade inget emot att resa i 22-23 timmar. Bara vi kom hem, säger Tryg om de betydlig billigare biljetter de till slut kom över.

– Till slut kom vi iväg onsdagen den 17 mars till Frankfurt, en flygplats som de tyska myndigheterna ville hålla öppen till varje pris för att det är en så pass viktigt flygplats, säger han.

– Flighten dit var smått surrealistisk för det var bara elva-tolv passagerare ombord! Och flighten till Vancouver var kanske full till 50-60 procent. Därefter till Calgary som var slutdestination.

Karantän i stuga

Han berättar att hans syster, som för närvarande bor i Guatemala, inte kunde lämna landet. Tanken på att själv behöva tvingas vara kvar tilltalade inte Tryg.

– Å andra sidan är Sverige ett ganska bra ställe att ”fastna” på, säger han och skrattar.

På sätt och vis har han ändå fastnat hemma i Kanada eftersom det var mer eller mindre tvång på att vara i karantän i två veckor.

– Jag bor cirka två och en halv timme från Calgary, i Invermere i British Columbia, där mina föräldrar bor. De behövde inte komma och hämta mig. Några australiensare, som behövde åka hem, tog en bil till flygplatsen och det var den jag körde tillbaka med, säger Tryg.

Just nu bor han i en liten stuga som är utrustad med mat, en del personliga ägodelar som hans gitarr och ukulele samt några böcker. Föräldrarna kommer förbi med middagsmat.

– De lämnar en tallrik vid uppfarten, jag vinkar till dem och så går jag in igen, säger han.

– Jag har ännu inte träffat några av mina kompisar. I jämförelse med en del andra tidigare lagkamrater, som är tvingade att stanna kvar i lägenheter i större städer, så kan jag röra mig ganska fritt. Isen ligger kvar på sjön. Jag klagar inte, om man säger så.

Fick inte ihop det

Alla händelserna kring ni vet vad gjorde att spelarna i Stenungsunds HF efter säsongens slut inte kunde genomföra en gemensam aktivitet med botpengarna i lagkassan. Laget har ett internt system för exempelvis för sen ankomst, sönderslagna klubbor med mera.

– Vi trodde verkligen att vi skulle kunna göra något men vi hade alla helt fel kring omfattningen av viruset, säger tryg.

Ett idé var att resa till Tjeckiens huvudstad Prag där spelaren Vaclav Zidek normalt sett bor. Ett annat alternativ var en skidresa norrut. Men att få ihop scheman för 22-23 spelare var inte det lättaste. Till slut blev det inget.

– Det hade varit fint att få avsluta vistelsen med något gemensamt, men allt var utom vår kontroll, säger Dryg.

Bidrog du med mycket pengar till botkassan?

– Ha ha, inte särskilt mycket! Jag tror jag bommade att köpa energidryck men det var nog det enda plus att Derek, Hunter och jag var sena till ett möte i samband med en fredagsträning, säger Tryg.

Stora och fysiska

Vistelsen i Sverige kan delas upp i två naturliga delar: hockeysäsongen och att bo i Sverige.

– Tyvärr var den första halvan av säsongen fram till juluppehållet inte i närheten av vad vi hade hoppats på, säger Tryg.

– En frustrerande period för alla, inte minst mig själv, där vi inte fick ihop det. Men efter julen började vi spela som ett lag både defensivt och offensivt. Under den andra halvan fokuserade vi mer på försvarsarbetet där alla verkligen skulle veta vad de skulle göra vid varje givet tillfälle.

Juluppehållet kom vid samma tidpunkt som huvudtränaren Mikael Fordell fick lämna över till Marko Sretovic.

– Alla de spelsystem som Marko införde var sådana som Derek, Hunter och jag var välbekanta med. För oss var inlärningskurvan inte så hög. Vi kunde hjälpa de andra i laget med hur de skulle göra, säger Tryg.

Är det ett nordamerikanskt sätt att spela?

– Lite grand. Vi förstod att vi inte skulle kunna använda oss enbart av individuell skicklighet. Vi är ett stort och fysiskt lag och använde oss därför av den fördelen i framför allt mittzonen där vi stängde motståndarnas offensiv, säger Tryg.

Stingers nådde långt men inte hela vägen fram till fortsatt playoff. Stingers andra halva av säsongen 2019/20 var betydligt bättre.

– Alla tog ett större ansvar och för egen del återuppväcktes min kärlek till sporten. Andra halvan var riktigt rolig när man såg hur många som verkligen var beredda att offra sig för lagets bästa, säger Tryg som hann spela 31 matcher och noterades för nio mål och 14 assist.

Surf i Marocko

Den kanadensiska trion hade möjlighet att resa hem över jul och nyår vilket Derek och Hunter också gjorde.

– För egen del åkte jag till Marocko i tio dagar. Min familj förstod hur jag tänkte medan min flickvän i Toronto inte riktigt förstod mitt val men hon tyckte till slut att det var OK, ha ha!

Hon förväntade sig att du skulle komma hem och du säger ”gumman, jag ska till Marocko”.

– Jag sa nog det till henne ganska tidigt, faktiskt. Min syster, som hade spelat hockey och coachat ett lag i Spanien, kom inte heller hem när hon hade vägt tiden och kostnaden för att komma hem mot att stanna kvar och göra något annat, säger Tryg.

– Jag tycker nog jag att förvarnade alla och att det inte var så överraskande.

Istället för vinter och snö i Kanada blev det sommar och surfing i Marocko tillsammans med en barndomskamrat och tidigare lagkamrat som nu bor i Schweiz och en möjlighet att ”fylla på med vitamin D som det var ont om i Skärhamn”.

– Men vistelsen där var en ögonöppnare och den största kulturchocken jag varit med om, inte minst för fattigdomen men också hur landet rent allmänt fungerar. Vi hade bil och kunde ta oss till en del inte fullt så turistiska ställen. Man uppskattar grundläggande saker som vi har i vår del av världen som elektricitet och rinnande vatten. Sådant som vi tar för givna, säger han.

– Men alla vi träffade var oerhört vänliga och var villiga att öppna upp sina dörrar för oss och dela med sig av det lilla som de trots allt hade.

Utforskade

Den kanadensiska trion delade ett hus i Skärhamn i mer än ett halvår. Välkomnandet från alla – från spelarna i laget till allt runt omkring – var omfamnande och varmt.

– Vi hade möjlighet att utforska i stort sett varenda centimeter av Tjörn och Orust. På sätt och vis påminner det en hel del om Kanada, säger han.

– En annan sak man noterade var att människor valde att gå till ställen – låter det konstigt? Infrastrukturen med separata gång- och cykelvägar gör att det blir så mycket enklare och uppmuntrar en att göra mer av det.

De allmänna värderingar han mötte hos människor i Sverige, i synnerhet på Tjörn, påminde om hur det är på den plats där han nu bor. Han tänker på viljan och ambitionen att verkligen ta sig ut i naturen och försöka leva ett mer hälsosamt liv.

– Den svenska maten var god. Vi hade ett flertal fantastiska måltider. Fast inlagd sill var kanske inte precis min kopp te.

Det är något man får lära sig att äta.

– Precis!

Bastu på Dyrön

Han pratar också i entusiastiska ordalag om bastun på Dyrön.

– Vi åkte dit ofta för att gå runt på ön och avsluta med bastu och ett dopp i havet. Jag ljuger inte om jag säger att vi besökte bastun säkert tio gånger, säger Tryg.

– Mitt mål var att simma i havet minst en gång varje månad. Och det gjorde jag! De andra hoppade i men det var inte fullt lika galna som jag var. De var mer normala, så att säga.

Helt ovan vid kallt vatten var inte Tryg med tanke på att kalla bad är ett sätt att återhämta sig efter tunga träningspass och matcher.

Beslut att fatta

De mest omedelbara planerna för Tryg är att kunna lämna karantänen för att därefter ta sig an fortsättningen av hans liv. Han arbetar deltid med webbhandel för ett företag i Toronto vilket han också kunde göra under tiden han bodde i Sverige.

– Jag kommer nog att stanna i Invermere under sommaren. Min syster och jag driver en foodtruck, men den plats där vi bor på är delvis beroende av att de som har sommarhus här verkligen kommer hit, säger Tryg.

– Huruvida de kommer att våga eller vilja spendera pengar och hur viruset utvecklar sig vet ju ingen. Vi kommer kanske eller kanske inte att satsa på det.

Tryg funderar på att driva en hockeyskola under fyra veckor, något han gjort med en kompis under de senaste sex-sju åren. Men även det handlar om ni vet vad.

– Jag kommer att ägna den närmaste tiden åt att fundera på vad jag ska göra och framför allt om jag vill spela hockey igen. Det kommer jag antagligen att vilja göra för den andra halvan av den gångna säsongen var riktigt rolig, säger han.

– Jag har en del beslut att fatta.

Tony Balogh

0303-72 82 24

tony.balogh@lokaltidningensto.se

Tryg Strand

Född: 15 mars 1993

Familj: Mamma och pappa, syster samt flickvän i Toronto.

Bor: Invermere i British Columbia.

Tidigare klubbar: Columbuia Valley Rockies (2010-11) Alberni Valley Bulldogs (2011-14), University of Guelph (2014-19).

Aktuell: Hemma i Kanada igen efter att ha spelat hockey i Stenungsunds HF den gångna säsongen.