• ”Jag gör det jag älskar”

    Ahmad Matar började med parkour som nioåring i Gaza i Palestina. Nu lär han ut sporten för ungdomar i Stenungsund.

    – Jag gör det jag älskar, tränar parkour och undervisar barnen, säger han

    Under uppväxten i Gaza började Ahmad Matar tidigt med kampsport, men gick vid nio års ålder över till parkour. Sporten som går ut på att ta sig fram i stadsmiljö genom att hoppa och klättra på byggnader.

    – Vi var några vänner som började med parkour ute på gatorna. Vi hade ingen gymnastiksal utan höll till ute på allmänna platser, säger han.

    Att hoppa från byggnader var inte helt riskfritt.

    – Jag ville känna att jag kunde flyga. Jag och min kompis hoppade från höga byggnader och skadades många gånger. Det är en farlig sport om man utövar den själv ute utan någon lärare.

    Vad är tjusningen med parkour?

    – För mig känns det som att jag hoppar över alla hinder som kommer i min väg. Jag växte upp i Gaza där det inte finns någon frihet. Min frihet kom genom parkour, där finns det inget som kan stoppa dig.

    Ahmad Matar och hans kompisar bildade så småningom ett lag och blev framgångsrika inom sporten.

    – Vi började undervisa, det kom mycket folk och ville lära sig. Vi hade workshops och utbytte erfarenheter med varandra.

    Ahmad Matar blev ett stort namn inom parkourvärlden, och började få inbjudningar till tävlingar runt om i Världen.

    – Jag har blivit inbjuden till många tävlingar och workshops, men jag har inte kunnat resa som jag ville från Gaza.

    Förra året fick Ahmad Matar en inbjudan till en tävling i Helsingborg, och lyckades få idrottsvisum för att komma till Sverige. I december förra året kom han till Stenungsund via en bekant, och har blivit kvar här och ansökt om asyl.

    I april började han undervisa barn och ungdomar i parkour i Kristinedalskolan i Göteborgsföreningen Stampedes regi. Han blev förvånad över det stora intresset, som har fortsatt att öka. Idag undervisar han pojkar och flickor i åldrarna sex till 16 år i olika grupper med varierande svårighetsgrad.

    – Det känns jättebra att se dem bli bättre och lära sig nya saker. Jag är stolt över dem, säger han.

    Ahmad understryker att parkour inte är en farlig sport om det görs under ordnade former.

    – Det är absolut inte farligt. Det är skillnad mot att ha en lärare som visar dem hur de ska göra mot att lära sig själv ute på gatan.

    Vad hoppas du på inför framtiden?

    – Jag skulle vilja starta ett eget officiellt parkour-gym med riktiga hinder, och hjälpa folk både här och I Gaza att få möjlighet att träna parkour.

    Kristian Johansson

    Relaterade artiklar
    Fler artiklar